En annorlunda dag i annorlunda land, del 2

Nåväl, efter att ha läst alla dikter så kom jag till slut fram till Högdalen. Där steg jag på en buss, vilket nummer den hade minns jag inte... men jag minns att den var grön. Eller, själva bussen var röd, men på inuti var alla säten gröna. Det var lite halvhäftigt tyckte jag.

Väl framme i Farsta centrum bestämde jag mig för att inte gå genom den entrén som leder en direkt till BR, utan istället gå igenom hela gallerian. För att lära mig hitta. Det var inte alls svårt, jag behövde bara gå rakt fram.
BR var mörkt och livlöst, men öppet. Det fanns några kunder där inne redan, men ändå verkade affären död. Jag letade i paraplystället. Inget vitt parasoll. Jag tänkte fråga en kassörska om de tänkte beställa nya någon gång, men bakom disken var det tomt. Jag bestämde mig för att besöka BR-butiken i Ringen, för det var den enda jag hade kvar av de BR-butikerna jag känner till.

Jag läste ut en av SvD-tidningarna och lade den på ett tunnelbanesäte. Jag vet ju hur glad man blir av betaltidningar på tunnelbanesäten. Till och med Expressen är då en fröjd! Sedan kom det in en familj. Två vuxna och ett barn. Tidningen kastades ned på golvet. Så fräckt!

Väl framme vid Skanstull kom jag att tänka på TV-apparaterna på stationen. De är speciella, de visar alltid olika saker. Det är konst. Denna gång var det någon som stod ute i en sjö och tecknade. Jag kan lite teckenspråk, så jag försökte förstå, men jag kommer knappt ihåg något alls från det jag lärde mig i skolan. Jag förstod "kvinna" och "regn". Inte mer. Jag gissade att hen pratade om hur vatten formar landskap, och kanske jämförde hen vatten med moderskap (för det brukar man ju göra). Jag såg i och för sig inte tecknet för "mamma", men hen kan ha sagt något i den stilen i alla fall. Och något om ringar på vattnet. För alla pratar om ringar på vattnet. Finns det något i vår kultur som är mer poetiskt laddat än ringar på vattnet?

Hur som helst, jag gick till BR, hittade inget paraply, åkte hem igen, satte mig vid datorn. Klockan hade ännu inte hunnit slå 12:00.
För jag är bäst.

Mikusagi