För jag tog studenten

I torsdags kom moster Monica (Moppo), mormor, morfar, syster Angelica och systerdotter Madicken hit och sov över. Moppo skulle hjälpa mig med allt studentigt, de andra ville bara inte riskera att inte hinna till skolan om de skulle åka ända från Norrland samma morgon.

På fredagsmorgonen tryckte jag i mig en macka, klädde upp mig och sedan åkte jag och Monica till skolan. Det var nervöst. Ingen visste exakt vad som skulle hända under dagen eller vad vi skulle göra. Vi kände oss inte så väldans förberedda.
Väl i skolan lämnade jag moster i kaffeterian (jag stavar med två 'F' för 'kaffe' stavas ju med dubbelkonsonant!) och begav mig mot H9 där Lena stod.Sedan kom en av mentorerna med mat. Jag och Lena fick duka. Blabla, massa folk kom, bilder togs, folk drack ur fickpluntor, klasser skrek i korridoren, lärare tittade in då och då och det var allmänt stökigt. Sedan kom biträdande rektorn in med rosor. Vi blev glada. Jag tog en gul eftersom jag tidigare hade fått en blå ballong. Yay~

Sedan kom favoritläraren in och alla blev helt till sig för alla älskar henne. Det var först när hon kom in i klassrummet som jag kom ihåg hur ledsen jag var. Innan dess hade ju folk bara varit jobbiga och skrikiga, och lärare jag inte tycker om hade fladdrat in och ut ur klassrummet så jag hade glömt att jag kommer sakna skolan. Bleeh, ingen mer skola till Miku .___. *emo*



11:00 skulle alla vara i aulan, så lite innan dess försvann folket ur klassrummet och då smög jag åt mig mitt betyg och sedan hämtade jag favoritläraren som ville vinka av mig innan jag försvann med släkten. Hjärta på henne! <3

När jag sprang ut (två timmar innan alla andra - jag är alternativ) så stirrade alla släktingar på mig. Jag stannade och tittade på dem ett tag, sedan sade jag "Men hurra då!" och då hurrade de och sedan överöste de mig med presenter.


Sedan gick vi. Det var lite sorgligt. Hej då, skolan!



Det känns tomt nu.

Mikusagi