Pages

09 maj, 2007

Religionen, livet och den bortglömda kärleken

Minns ni när förra påven dog?

Jag är inte katolik så jag är inte så väldans insatt i det här med påvar och så där (jag är stolt protestant), men jag minns att tidningarna talade om två olika gubbar som det valdes mellan när påven skulle ha en efterträdare. Jag har för mig att den ena var typ homovänlig och så var det något mer som gjorde honom lite ovanlig i påvsammanhang. Den andra såg ut som ett monster från någon skräckfilm (ni kanske också har sett de där bilderna som har cirkulerat på nätet).
Självklart valdes monstret.

Den nya påven är lika dålig som den gamla, nu vill han bannlysa de politiker som är för fri abort. Bannlysa från kyrkan, alltså. Kyrkan, där man skall kunna bli accepterad och älskad oavsett vem man är. Dit man kan komma och bekänna mord och våldtäkt och annat otäckt utan att behöva stå till svars för det; om man nu inte önskar det.
Kyrkan är en plats för förlåtelse och förståelse. Att påven har hjärta att stänga ute sina medmänniskor! Vem tror han att han är? PÅVEN?

Mikusagi

6 kommentarer:

CV sa...

Klokt påpekat. Jag tog upp det i min blogg och länkade till dig.
RS
kulturbloggen.com

Skuncke sa...

Att döda sin egen avkomma måste väl ändå vara det värsta brott en människa kan begå?

Var går gränsen mellan abort och hedersmord, är hedersmord ockå ok?

Ska Sverige återinföra de gamla änglamakerskorna?

Tomas sa...

Du blandar ihop begreppen. Som kristen blir du förlåten och välkomnad tillbaka i kyrkan om du ångrar dig och och inser att det du gjort är en synd. Men självfallet kan du inte välkomnas av en kyrka om du aktivt (politiskt) verkar tvärt emot en av kyrkans absoluta grundvalar, livets okränkbarhet.

Du kan ju inte vara medlem i ett samfund om du inte delar grundvärderingarna.

Apropå Påven: det kommer aldrig komma en påve som är "homovänlig", om du med det menar att han kommer anse att utlevd homosexualitet är OK. Homosexualitet anses som en synd, så har det varit i 2000 år, och så kommer det vara om ytterligare 2000 år. Om folk anser att detta strider mot det kristna budskapet så får dom nog lämna katolska kyrkan och ansluta sig till något annat samfund. Men så ser det inte ut idag, katolska kyrkan växer i Sverige, Svenska Kyrkan minskar.

Anonym sa...

Tidigt lärde jag mig att inte racka ner på folk för deras utseende. Det kallades mobbing.
Jag fick också veta att Deus Caritas Est är läsvärd innan man funderar på att angripa de "Livsvänliga" som inte tror att världen blir en trevligare plats när föräldrar dödar ett barn.

Mikusagi sa...

CV: Tack! ^^

Skuncke: Jag vet inte alls om du är seriös, efter att ha läst din blogg... men lite halvt har jag väl svarat i mitt nya inlägg.

Tomas: Jag är (självvalt) döpt och konfirmerad, och har varit en del i kyrkan och jag vet hur man bemöts där.
Grundvärderingar? Vilka är det? Hur skall man tolka dem?

Anonym: Precis. Påven skall inte racka ned på folk.
:P

Tomas sa...

Katolska kyrkan tror inte på en relativ moral, dvs en moral som ändrar sig med tiden eller genom demokratiska val. Den katolska moralen är evig, eftersom den kommer från Gud som är evig (det samma gäller Islam).

Om man inte gillar detta så är det fritt att lämna kyrkan, eller bli bannlyst om man inte själv fattar.
Jämför gärna med politiken, jag kan ju inte gå med i Vänsterpartiet och sedan klaga på att dom är intoleranta för att dom inte låter mig driva moderatpolitik i deras namn, eller hur.

Avslutningsvis skulle jag vilja fråga varför du valde att konfirmera dig? Du verkar inte så intresserad av den, du skrev "varit en del i kyrkan". Detta är ingen kritik, jag skulle ärligt vilja veta hur du tänkte där, själv valde jag nämligen bort konfirmationen, trots löften om presenter... ;-)