Rödluvan och vargen

Skall jag berätta en saga? Det var en gång en liten flicka som skulle till sin mormor med lite gott. Mamman gav en röd luva åt’na, och så bar det av. Hon cyklade på stigen, men så plötsligt föll hon. ”Dumma stig” sade Rödluvan, som vi kallar vår flicka nu, irriterat. Cykeln hade gått sönder, så det fick bli till att gå resten av vägen. Eftersom hon var sur på stigen, genade hon genom skogen.
Men då kom vargen!
”Hej, lilla varg!” hälsade Rödluvan artigt och neg.
-PANG-
Ett skott. Det träffade ett träd. Vargen sprang iväg, och flickan skrek. Sedan vände hon sig om och fick se en bonde. ”Var det farbror som sköt?” frågade Rödluvan med gråten i halsen. ”Jajamän! Snart skall hon inte behöva vara rädd för vargen längre!”.
Det är så idag, att om en människa bestämmer sig för att bosätta sig någonstans, ser han marken som sin. Ibland kan det hända att en varg äger marken innan, men det gills inte. Den här vargen hade ätit ett av bondens får, eftersom den var på vargens mark.
”Men jag är inte rädd!” sade Rödluvan uppnosigt.
”Hoho. Du ändrar dig nog när han river ett barn!”
Rödluvan sprang genast hem till mormor, som var militant vegan, och berättade vad bonden skulle göra. Kerstins, mormorn hette så, ansikte lös av ilska. Hon tog på sig sin rock och sina stövlar, och gick ut. Hon letade upp bonden och ställde honom mot väggen.
”Du tog vargens revir! Du får betala ett pris! Marken är värd mer än några får!” mormoderns ögon lyste, och bonden blev riktigt rädd. Han försökte dra sig undan, men Kerstin tänkte inte förlora. Hon band honom med ett rep och drog bonden ända till den lokala polisstationen. ”Mannen här skjuter på oskyldiga djur utan vapenlicens!”. Polisen såg upp från sin tidnig ”Jaså? Då får jag väl kolla upp det.” Hennes röst var allvarlig. ”Och skattesmitare är han också” lade Kerstin till.

Allting slutade så lyckligt att bonden fick flytta, och hans djur släptes ut i det vilda. Därav finns nu vildfår och vildhästar återigen.

Det var allt, mina barn! *slår igen boken*

Det kan hända att någon känner igen det från min dagbok på Helgon.net eller kanske från GaiaOnline.com. Favorit i repris! ^^

Mikusagi