Jag, Miku, skriver det här blogginlägget tillsammans med Jacko, med anledning av en diskussion vi har haft om den allt mer slappa inställningen till rasism.
Vi reagerade på att Söderhamn Pride, som hölls tidigare denna sommar, lät Sverigedemokraterna gå med i deras parad. Varje Pride-festival är fri att skapa sin egen värdegrund, men vi funderar på vad som håller på att hända med HBTQ-rörelsen. Vad kämpar vi för idag? Vilka kämpar vi inte för?
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Pastor Martin Niemöller (1892-1984)
För ofta försvaras Sverigedemokraterna med förklaringen "allas åsikter är lika mycket värda" som om de hade en helt ofarlig politik. Det här handlar inte om att några tycker bäst om kaffe och andra tycker bättre om te! I Sverigedemokraternas ideologi ligger ett strävande efter en utopisk person, en ouppnålig mall för den svenska medborgaren. Idag kanske den mallen innebär språktest, men i framtiden kan den innebära något annat som utesluter många fler av våra HBTQ-kamrater. Visst att Sverigedemokraterna kanske kramar bögar idag (i alla fall de vita och kristna), men passar de in i den slutgiltiga mallen?
Vi får inte glömma vår histora, ett 40-talets Tredje riket där de som inte kunde föra fram den önskade ariska rasen, låstes in på koncentrationsläger. Det började inte så. Det pratades lite om det ekonomiska hotet från judarna, men sedan gasade de judar likaväl som bögar.
Vi får inte glömma vår historia, Pride-rörelsen startade när några queens, många av dem icke-vita, tröttnade på polisens trakasserier och gjorde motstånd. Så började Stonewall-upproren, som var startskottet för alla gay pride-manifestioner.*
Vi ser det som en nödvändighet att rörelsen tar aktivt avstånd från rasism, och hittar vägar och verktyg att motarbeta den. I ett Europa i ekonomisk kris letar folk efter syndabockar, och nu är det romer, flyktingar, muslimer och invandrade som har haft oturen att hamna i fokus. Dessa grupper får redan idag utstå så sjukt mycket kränkningar och rasism att det gör ont i hjärtat att tänka på det, men det kommer att förvärras om vi inte gör något åt det. Vi ser det som att den rörelse som startade med Stonewall-upproren, är en demokratisk rörelse, en solidarisk rörelse, en rörelse för alla människors lika rätt, en rörelse för alla människors lika värde. Vi kan inte rida på vågorna och glömma vilka som satte igång dem. Nu är det vår uppgift att bege oss ut från barerna, och ut på gatorna.
Mikusagi och Jacko.
QX: Sverigedemokraterna gick med i Pride-parad.
The Trans Advocate: Interview With an Actual Stonewall Riot Veteran.
Läs även andra bloggares åsikter om Pride, rasism, Söderhamn Pride, SD, Sverigedemokraterna och Stonewall.
*Då var "gay" ett mycket vidare begrepp och inkluderade de flesta som bröt mot heteronormen.
2 kommentarer:
Om Pride:
Arbetade på en arbetsplats med traditionellt många HBT-personer och själv var jag hetero. Dagligen fick jag höra hur äcklig jag var som var hetero och när jag berättade att jag skulle gifta mig med en kvinna så återkom fantasier om brölloppsnattens heterosexuella ”hemskheter”. När vi hade heteropar som gäster som visade ömhet mot varandra brukade mina HBT kollegor viska att de höll på att spy av att se dom. Jag var tvungen att till sist byta arbetsplats. Så det kan se olika ut… Mot min bakgrund så tycker jag att det borde lyftas fram att det kan diskrimineras även från HBT håll. Ja, från bägge håll.
I smell troll.
Och din kommentar handlar inte ett dugg om Pride, även om du påstår det i början.
Skicka en kommentar