Pages

02 januari, 2013

Vad jag skrev om 2012

Detta är en sammanfattning av vad jag bloggade om 2012. Jag länkar till alla blogginlägg jag skriver om, så klicka er vidare om ni vill läsa mer!

 Året började starkt och eldigt med en demonstration på Mynttorget, mot tvångssteriliseringar av transpersoner. Jag förklarade lite kort vad det gällde samtidigt som jag uppmanade folk att komma dit. På en KIM-träff pysslade jag och Jacko ihop några skyltar att använda vid manifestationen, men sista touchen satte vi hemma på golvet.


[Syntolkning av bilderna över: Den första bilden visar ett plakat där vi har målat en livmoder och två äggstockar. Den ena äggstocken blir klippt av en sax, samtidigt som det blöder. Bilden under visar en hand som skriver på ett annat plakat: "RASHYGIEN har blivit KÖNSHYGIEN".]

Jag hann tyvärr inte vara med på hela demonstrationen men jag var där ett tag. Vad har hänt sedan dess? Regeringen har inte varit särskilt behjälpligt, men däremot har kammarrätten slagit fast att det är emot Europakonventionen att tvinga folk att sterilisera sig. Läs om det här. Så no more steriliseringar mot någons vilja!

Appropå det så handlade blogginlägget efter om extrem cissexualism, som jag kallade en sjukdom som innebär att "drabbas av otrolig ångest när en människa inte helt lätt går att klassificera som kvinna eller man".

I februari jublade jag över att Barnkanalen började sända ett program med tydlig klassanalys. Pappas pengar hette serien och handlade om överklasspojken Bröli som blivit nyfiken på hur andra människor har det.


Sedan tipsade jag om att Pressbyrån hade en testperiod med vegokorv. De skulle sälja vegankorv i några utvalda kiosker under en begränsad tidsperiod, för att se om det fanns efterfrågan. Nu säljs de faktiskt "permanent" på flera Pressbyrån samt 7 Eleven. Hela listan finns hos Pinto.

I februari/mars någon gång kom årets första nummer av Bang, med en helt ny layout och jag blev lite kär.


Sedan var det dags för 8 mars-demonstration och jag informerade om att i Stockholm samlas vi 18:00 på Södermalmstorg och 21:30 på Medborgarplatsen. Ta natten tillbaka-demon blev stökigare än vad jag hade varit med om förut, vilket jag inte riktigt tyckte om. Dock skrev jag inte om detta.

Det var Melodifestival och i publiken stod någon och hoppade och råkade visa sina armhålor i TV-rutan och plötsligt blev den här personen uthängd på Internet och mängder av människor hånade henom för att hen hade synligt hår i sina armhålor. Detta satte igång en ordentlig debatt, och rörelsen Ta håret tillbaka. Jag visade en armhåla i bloggen och skrev följande:

Som Liv i luckan skriver så handlar det här om att kontrollera kvinnors kroppar. De får inte vara för attraktiva, då blir folk kåta och våldtar samtidigt som barnen blir... ja, det är oklart vad barnen blir men de skall inte se attraktiva kroppar. De får inte vara för fula, för då är de ingen underhållning. Kvinnokroppar måste alltid vara underhållning, till för att tillfredställa och locka. Det skall pirra lite trevligt när en tittar på dem. Den kvinnokropp som inte är skön att titta på måste gömmas, inte synas i ett publikhav under bästa sändningstid i Sveriges största TV-kanal.

För mer armhålehår kan jag tipsa om Hairy Pits Club på Tumblr.

Jag var inte bara arg hela tiden, ibland hade jag meditativa avbrott där det t.ex. förekom gipsmålning.


Sedan var det dags att se filmen Albert Nobbs på Bio Rio. Jag var orolig för att slutet antingen skulle innebära att huvudpersonen blev kvinna eller mördad. Jag kan avslöja att filmen slutade i död. Men ändå med en ljusglimt, trots allt. Men det är väldigt typiskt att transpersoner inte får leva långa, lyckliga liv i filmer. Eftersom de är så omöjliga i sin blotta existens.




Jag fortsatte på temat trans i film och tog in en gästskribent att samarbeta med. Tillsammans skrev jag och Jacko om vad vi tyckte angående de recensioner vi hade läst om filmen Tomboy.

De svenska filmrecensenterna har sett en helt annan historia när de tittat på Tomboy, och vi tror att det är för att de har sett Dårfinkar & Dönickar för många gånger. De kan inte sluta tänka på Simone vars lärare läste fel och därför ropade upp "Simon".



Läs hela blogginlägget här. Jag tycker att det är en av mina bättre produktioner under året.

SVT sände stolt TV-serien Högklackat som skulle vara det program där det bara var en massa kvinnliga komiker. Jag lånade humorshowen några minuter av mitt liv och dissade den sedan. Jag skrev så här om det jag hade sett:

jag tittade på programmet från början och i den andra sketchen (då har vi alltså bara kommit någon minut in i programmet!) så kommer en man in och får säga alla punchlines. Den kvinnliga komikern får bara sitta där och vara den karaktären som den roliga karaktären säger knasiga saker till. 

Inför Stockholm Pride sökte jag panelmedlemmar. Det blev en panel till slut, men jag minns inte vad som sades. (bilden är tagen innan paneldiskussionen började, och jag är den rosa)

[Syntolkning av bilden ovan: Sex personer sitter på en scen i Kulturhuset. De är rätt så olika till utseendet, ja förutom deras bleka hud då, och bakom dem syns Stockholm Prides logga. En person förbereder sig genom att läsa anteckningar. En, jag, sitter och viftar för att bli rolig på bild. Resten är allvarliga.]

I maj stormades det kring det socialistiska Uppsala Pride som hör och häpna - inte ville ha en liberal organisation i sitt evenemang. Jag skrev ett blogginlägg om hur självklart jag tycker att det är att få välja vad ens evenemang skall handla om, och sedan välja gäster utifrån det.

I juni skrev jag en kontaktannons för att få tag på queers i Bandhagen, eftersom jag hade sett att de hade börjat dyka upp där. Jag har dock ännu inte fått något svar!

2012 gick jag i Marschen för tillgänglighet för första gången, men hade inte så mycket att säga om det utan lät liksom bilderna tala sitt språk.
[Syntolkning av bilderna: Första bilden: En del av ett demonstrationståg. På bilden syns ett antal personer, några håller i en blommig banderoll där det står "psykradikala blocket". Andra bilden: En person sitter vid ett bord. På bordet ligger ett stort plakat på vilket det står "Normen för att var frisk - mono, strejt och äta fisk". Tre färgburkar syns också, och till varje burk finns en pensel. Personen är ifärd med att fylla i bokstäverna med mer färg.]
.Jag fortsatte med bildrika och ordfattiga inlägg. Ett innehöll gatukonst och ett annat en serieruta.


[Bildbeskrivning: Två bilder på mark klädd med stenplattor. På plattorna har någon ritat med färgglada kritor. På första bilden är det två fina hjärtan överst, sedan står det "Sverige - rasismens land". På den andra bilden är det en kanin som ser lite ångestdrabbad ut. Bredvid den står det "Den utförsäkrade kaninen".]
[Bildbeskrivning: En teckning föreställandes en ljushyad person med trendig frisyr. Personen bär en svart polotröja, en väst, ett par shorts och långa strumpor eller ett par strumpbyxor som är randiga. Personen ser allvarlig ut och säger "Mitt hjärta blöder. Nej förlåt, jag menar min fitta.".]

I juli berättade jag om (k)rita. En rörelse som samlar människor på offentliga platser för att rita med gatukritor.
[Syntolkning av de två bilderna ovan: Båda är tagna på Plattan, Sergels torg, och visar de karakteristiska trekantsmönstren i marken. På det övre fotot syns en tecknad figur som föreställer Fredrik Reinfeldt som försvinner i en hög av sedlar och mynt. Reinfelt ropar "HJÄLP!" och bredvid står det "RÄDDA REINFELD". En mindre text säger "Klassklyftorna växer. Snart drunknar överklassen i sina egna pengar". Bilden under visar två personer som sitter och ritar.]

Jag tog upp detta med att anses för politisk och arg, och skrev att jag inte är här för att roa någon. Och jag skrev en kort notis om att 8-timmars arbetsdag suger.

Självklart bloggade jag lite om Stockholm Pride, klicka här för att komma till sammanfattningen!

En stor skandal i år var att ett ungdomsbibliotek inte ville hysa Tintin-böcker. Själv blev jag upprörd över att utgallringen av ett fler kallades "kristallnatten". Inte en okej jämförelse.

I oktober publicerades en intervju med Jonas Gardell som ville göra upp med HBTQ-begreppet och jag vet inte vad. Jag tycker att det fortfarande är högst oklart vad Gardell egentligen ville, men jag blev arg och skrev om cisbögar som förnekar transpersoner, flators och asexuellas existens.

Ännu mer dramatik blev det när Expressen fick nys om att min kompis Noah hade blivit nekad en klippning hos frisören. Noah hade anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som inte valde att driva fallet, men Expressen ringde upp Noah och bad om en intervju och fick det. En publicerad artikel senare och min kompis var helt plötsligt hatad på nationalromantiska forum och fick utstå otäcka hot. För här kan ju inte hen gå och förvänta sig att få klippa håret ifred! Alltså så här är det, en helt vardaglig handling kan leda till hot om våld för en könsöverskridare. För att Noahs bild inte skulle vara den enda hatarna hade att gå efter så outade jag mig själv som någon som också vill klippa håret ibland och dessutom ber tidningarna att använda "hen". Sedan skapade jag Facebook-gruppen Mitt pronomen är "hen" eftersom det dels var hen-användandet i artikeln som fick folk att ilskna till. Välkomna med era självporträtt och historier och manifestationer!

I november var det någon hetero-journalist i DN som tolererade homosexuella.

Trött på alla övergrepp folk blir utsatta för så skrev jag att vi måste lära våra barn att de har rätt till sina egna kroppar (och följden blir att de förstår att de inte har rätt till andras kroppar), men även att vi måste hjälpa till att skydda dem. Det hjälper inte att vara rädd för våldtäkter, vi måste ha verktyg för att göra något annat.

I december hände inte så mycket på bloggen, mer än att jag uppmärksammade Mysteriet på Greveholm samt publicerade mitt recept på veganska lussebullar.

Så, vad skall jag blogga om i år då?

Föregående år:
.

Mikusagi

Inga kommentarer: