Pages

25 juli, 2012

"Måste det vara politiskt?"

En vän till mig stod vid vägkanten när Uppsala Prides parad gick förbi, för att hitta mig och hoppa in. När hen stod där hörde hen folks reaktioner. I paraden ropades det en del slagord och det var kanske det som beskådarna menade när de sade "Måste det vara så politiskt?".

Jag har hört liknande. Jag har också stått vid vägkanten för de flesta år har jag valt att hoppa in i parader när de redan var i full gång (detta med att stå på uppsamlingsplatsen och vänta och vänta är rätt jobbigt). Jag har t.o.m. hört någon sucka åt Marching for those who can't-delen i Stockholm Prides parad. Det var en för dyster del, ville hen berätta för sin kompis. Men annars är det ropen och skyltarna som folk tröttnar på. Skriver inlägg mot (alltså, inte argumenten i sig (det hade jag förstått), utan att de finns där).

Det är faktiskt en vanlig kritik, att vi är för arga och för politiska. Det går bra så länge vi färgglada dansar nedför gatorna till heterosarnas nöje, men vet du? Jag är inte här för att roa dig. Jag vill inte alltid vara en glad schlagerbög och jag skiter i om det stör dig, för det handlar inte om dig. Det handlar om att mängder av människor vill ha rättigheter och tryggheter.

Så länge vi inte är besvärliga så är vi välkomna. Då får vi synas. När vi börjar ifrågasätta så vänder faghagsen ryggen till. När vi skriker "Svenska staten värsta homofoben - tvingar flyktingar ut ur garderoben" går vi för långt. Vi tar upp känsliga ämnen och förstör feststämningen. Ursäkta (nej, jag vill inte be om ursäkt) men jag är inte här för att tillfredsställa ett cishetero.


Mikusagi



Begreppförklaring.

En faghag är någon som väldigt gärna har en bögkompis.

1 kommentar:

Blanka Blad sa...

Jag hörde samma typ av kommentar förra året. Det var länge sen jag kände glappet var så stort mellan mig och någon, den uppenbara heteronormativa människan bredvid mig, för detta sas medan tårarna strömmade nedför mina kinder i tanken på alla brott som sker mot hbtq över hela världen.

Det är de gångerna jag påminns om att en del människor har lyxen att leva utan att bli ifrågasatt.