Kroppen, del I

Jag hoppas att livet efter detta är ett liv utan kropp. Kroppen ger mig mer smärta än lycka. Den gör mig sårbar och dödlig, ett odödligt liv måste därför vara ett liv utan kropp.
Jag avskyr all musik som känns i kroppen, all musik med bas. Jag avskyr låga röster som inte hörs men känns genom väggarna. Jag gillar inte att känna. Jag känner ingen koppling till det fysiska, det är som något som har tvingats på mig.
Jag läste alternativ medicin och försökte hänga på kritiserandet av västvärldens uppdelning mellan hjärna och kropp, men egentligen vill jag se dem som två helt skilda saker. Jag vill inte att min kropp skall vara jag.
Vi borde inte vara våra kroppar men vi döms hela tiden efter dem. Jag är också med och dömer efter kropp. Färg, form, funktion, jag observerar och dömer trots att jag vill tro att vi inte är våra kroppar. Att vi existerar utanför dem.


Mikusagi