Vi ses igen

Det finns personer som har kommit in i mitt liv en kort stund, rört om vardagen, smittat mig med en väldig energi, förvånat mig för att de visat sådan respekt och medmänsklighet. Deras engagemang har inspirerat mig och deras värme har överväldigat mig. Vi har umgåtts intensivt, ofta i grupp, under korta perioder. Sedan försvinner de. Inte från jordens yta men ur mitt liv.

Vi träffas kanske aldrig mer. Eller jo, det gör vi nog, för de har oftast varit H/B/T/Q och det bästa med att vara en del av HBTQ-massan är att det finns evenemang som samlar oss. Pride i olika städer. De som är feminister har ofta en belägenhet att då och då gå på workshops, föreläsningar och dylikt. Så vi ses, någon gång, kanske på ABF-huset, kanske i Pride House.

Det känns bra att tänka att det är mycket troligt att vi kommer att ses flera gånger igen, trots att vi bor på olika ställen, har olika sysselsättningar och numera har rätt skilda bekantskapskretsar.


Mikusagi