"Är det något du vill ha?" frågade mamma som alltid är redo att öppna plånboken och rädda mig. Oftast svarar jag "Nej" men ibland svarar jag "Ja, en [penna eller dylikt som jag borde kunna köpa själv men PALLA]". Som den här gången, ett block ville jag ha. Jag fick ett sådant där fint block som det står "Teckning" på och så är det ett självporträtt av konstnären som skar av sig ena örat, ni vet. Det känns som att det är lite synd att använda ett sådant fint block till mitt kladd. Eller, när jag ritar kan jag tycka att det inte är så jättesynd.
Fast ibland bara skriver jag. Ibland är det idéer till blogginlägg. Det kan hända att jag illustrerar. Då är chansen mindre att det faktiskt blir ett inlägg någon dag, eftersom jag inte orkar fixa bild for real (alltså typ rita ordentligt och skanna in).
[Bild på en gubbe i mössa, under teckningen står det "Så här ser alla ut där. Jag har hört att alla är män."]
Det känns i alla fall konstigt att använda ett fint teckningsblock till att kladda blogginlägg som inte ens blir blogginlägg.
Jag är inte så intresserad av teckning eller road av att teckna, egentligen, men det är ett sätt för mig att få utlopp för mina känslor, knyta upp knutar jag har i magen och uttrycka sådant jag inte har ord för. Eller för att släppa tankar. Om jag ritar eller skriver ned en tanke så kan jag liksom släppa taget om den och gå vidare.
See you later.
Blocket är inte nämnt för sista gången.
Mikusagi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar