Valet 2010: D:

Ibland tänker jag så här: "Åh nej! Nu är det val! Tänk om valresultatet blir dåligt!" och menar det helt uppriktigt - jag är orolig. Oron beror inte på frågor som skatt, vård eller utbildning då jag inte tror att det kan hända något stort på fyra år. Någon får lite mer pengar, någon lite mindre. Någon får lite mer ont i magen, någon lite mindre. Sjukhusen har alltid för lite pengar/resurser, oavsett regering. Någon regel i skolan tas bort, en annan införs men it's basically the same. Om det som ändras resulterar i något dåligt går det alltid att ändra tillbaka det. Antingen reagerar partierna själva när de ser siffror på något papper. "Oj! Nu är den röda stapeln dubbelt så stor! Det hade vi inte förväntat oss! Reträtt! Reträtt!" kanske de säger. Eller så blir det protester och någon trött minister tittar ut genom sitt fönster och ser plakaten och tänker "Oj! De blev tydligen inte glada! Bäst att vi fixar till det så att de tycker om oss igen!". Eller så säger någon "Alla tjänar på att debatten lägger sig" och skiter i att göra något, men då går det ju att rösta på ett annat parti i nästa val. Det går att ordna. En höjd skatt går att sänka. En införd regel i skolan går att ta bort. Det ordnar sig. Ja, vi får kanske stå ut i fyra år men det går.

Vissa frågor oroar jag mig mer för. Typ vargfrågan - en skjuten varg går inte att oskjuta.Typ Förbifart Stockholm - om den börjar läggas så är det ju lite dumt att riva upp det igen. Typ övervakning. Nu är jag inte emot ALL övervakning, jag vill faktiskt ha kameror på vissa ställen, men att någon skall få läsa mina mail känns inte alls okej. Inte en minut till vill jag att det skall vara tillåtet. Bort nu!
Plus några grejer till tror jag, jag kommer bara inte ihåg dem i skrivandestund. Eller, det finns en fråga som jag funderar kring som jag inte riktigt vet om det är en sådan akut fråga eller om den går att överleva. Vi hoppar den ATM.

BTW, folk i Stockholm, kom till Humlegården och Freedom Not Fear?


Mikusagi