Jag bor i en studentlägenhet i en korridor. Jag känner inte mina grannar. I april förra året skakade jag hand med två av dem. En annan har ett mig bröd när hen hade dåligt samvete över att hen ockuperade alla ugnar (två) och all köksyta som inte var golv. Det var gott. I övrigt har jag bara sagt "hej" till folk när vi har mötts. En av grannarna känner inte igen mig om vi möts utanför huset. En gång sade jag "Sänk volymen lite!" till några som hade fest. I övrigt ingenting.
Jag kände en lite, vi frostade av frysen tillsammans. Hen hade bott hos en galen tant en gång. Nu är vi inte grannar längre för hen flyttade.
Så, vi är i stort sett främlingar för varandra och alla blir nervösa och stela om de måste vistas i köket samtidigt med en granne.
Personen som flyttade lämnade en glasskål efter sig. Jag hällde upp mina magnetord i den och skrev en lapp: "Pigga upp köket med en dikt? ^_^"
Sedan gick jag och lade mig, och sedan fanns det plötsligt en dikt på kylskåpet! Nu har det tillkommit flera.
Jag tycker att det är spännande, jag känner inte människorna så jag kan inte förutspå vad som kommer att hända. Köket känns genast mycket livligare i alla fall.
Förresten är den lila duken från någon granne. Den är mycket snyggare än den gula som jag tror tillhör Haninge Bostäder.
Mikusagi
2 kommentarer:
Duken ser mysig ut.
Blir lätt så, då alla är olika.
En del tar plats, andra är osynliga.
Med tiden,tillkommer gemensamma prylar
En duk,kylskåpsmagneter-sånt.
Lär dej ta plats-bli synlig!
Gladiatan
Skicka en kommentar