Jag är svensk, kanske

Det är svenska flaggans dag nationaldagen idag. Det innebär... jag vet inte riktigt, när jag var yngre innebar det att vi sjöng om en fet ko och att vi ville leva på chips och läsk. Dessutom samlades vi på skolgården och sjöng för flaggan som satt högst upp på en flaggstång. Sedan fortsatte väl allt som vanligt, gissar jag. En gång var det helg och då åkte jag och mamma in till gamla stan och vinkade till kungen.

Nu verkar nationaldagen innebära att vi diskuterar Sverige och svenskhet. Det finns vissa som ser svenskarna som en enhetlig grupp som har en gemensam identitet, gemensamma värden och gemensamma vanor. Sådana personer kan ibland berätta om när de träffade någon "blatte", "arab" eller "multikulti" som gjorde något oförskämt enligt skrivarens egna värderingar. "Skall jag behöva utstå detta i mitt eget land?" undrar de ibland. Då hoppar jag till lite. Jag är nämligen van vid att ses som svensk och på ett eller annat sätt ingå i den här gemensamma svenskheten som vissa påstår finns, så när någon pratar om Sverige som sitt eget blir jag smått chockad. Är det inte mitt land också? Jag kanske inte tycker att det är något opassande att trappuppgångar luktar curry eller att någon lyssnar på "multikultimusik". Fast jag är väl inte svensk då. "Passar det inte så åk hem till ditt eget land"
Vilket land är mitt eget?

Något annat som är intressant är när "muslim" blir en nationalitet. Jag har hört folk säga "[blabla] inte bara svenskarna, utan muslimerna också!"
Så om jag konverterar till islam så är jag inte svensk längre?
Jag känner flera muslimer som jag trodde var svenskar, men jag kanske hade fel.

Andra som har upplevt nationaldagen är Yami och Trollhare.


Mikusagi