En gång skrev Sargoth så här om unika cyklar och datorer:
Det blir helt naturligt att cykelsaken fungerar perfekt på växel fyra, fem, sju och nio, men konsekvent tappar kedjan på sex och förlorar bromsarna på åtta; likaledes blir det naturligt att Winamp vägrar att starta såvida en inte högerklickar någonstans på skrivbordet efter att ha sparkat igång det. Det spelar ingen roll hur absurd problematiken och dess kringarbetande är - de blir ändå, efter hand, en del av ens omedelbara vardag och en del av den naturliga ordningen.
Detta leder till vissa intressanta situationer när en lånar ut sin cykel eller dator till någon annan, som inte är van vid just de problem som just ens egen maskinatur uppvisar. Den naturliga ordningen blir inte helt naturlig i en annan persons ögon
Mitt hem måste också hanteras på ett visst sätt för att fungera bra. Därför kan inte andra plocka saker ur skåpen, än mindre ställa in dem där. Saker ramlar ur, saker får inte plats. Inte ens min mamma kan, och då är min mamma ändå bättre än mig på Dr Mario och Tetris. Det krävs att en förstår sakernas natur, att en vet att den kastrullen lätt glider iväg så den måste ställas säkert medan den där kan balansera på vad som helst och samtidigt ha något lutandes mot sig utan att den rubbas (för lång mening, för få skiljetecken. Förlåt).
En sak som nästan har fick mig att bita på naglarna inför den dag då släkten skulle komma över på födelsedagsfika, var skåpsystemet i hallen. Ni förstår, på ena skåpet med skjortor och jackor hängde min yukata (på en hängare placerad på skåpsdörren). Yukatan har breda ärmar och den ena ärmen hängde över skåpet med kaffekokare, bestick och underkläder (litet hem är litet) så att jag behövde flytta på ärmen innan jag stängde bestickunderkläderskåpet, annars kom den i kläm. Jag är väldigt rädd om min yukata.
Jag förstod att någon skulle (öppna och) stänga skåpet, och att yukatan skulle bli klämd. Jag såg det komma. Jag så det hända. Jag borde förbjuda folk att göra saker i mitt hem, eller i alla fall ge dem tydliga instruktioner.
Nu hänger yukatan på väggen istället och mitt hem är lite lättare att förstå för den oinsatte. Eller så är det inte det, då det har fyllts på med nya prylar och nya system.
Mikusagi
1 kommentar:
Detta påminner mig om en detalj från min gamla mysiga studentetta. Där hade jag ett draperi (eller egentligen ett par gardiner som fungerade som draperi) framför min säng, som jag brukade dra för när jag sov. Sängen stod med huvudänden och ena långsidan mot väggar och med fotänden mot en garderob, så att det blev som en liten avskild sovalkov. Mellan garderoben och huvudändens vägg satt en lång duschdraperistång från IKEA (http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/71756310) och på den hängde draperiet. Men eftersom duschstången var fjäderbelastad och därför bara *fastkilad* mellan väggarna (alltså inte fäst med några skruvar), så fick man undvika att sätta sig på draperiet när man satte sig i sängen - gjorde man det rasade nämligen stången ner i huvudet på en. Jag vet inte hur många gäster som råkade ut för det, och vissa lärde sig inte ens efter flera gånger. :) Tur att stången var jättelätt och inte gjorde så ont att få i huvudet!
Skicka en kommentar