Jag såg på Kvällsöppet igår och fick än en gång en anledning att fundera på kärlek, relationsnormer, tvåsamhet, flersamhet och annat som hör till samma ämne. Det pratades om golfaren Tiger Woods som sägs ha varit otrogen mot sin fru som hen har två barn med. Med detta som grund fick personerna i studion prata om sex, tvåsamhet och kvinnligt/manligt. Vem är offer och vem tycker att det är mest spännande med sex?
Carl Jan Granqvist förvånade mig genom att uttrycka sig smått relationsanarkistiskt eller i alla fall icke-mononormativt. Hen sade att alla relationer är unika och att en kärleksrelation inte skadas av att det förekommer kärlek på annat håll.
Det är så jag ser det! Jag brukar tänka att relationer är så pass unika att det inte går att dela in dem alla under etiketterna "kompis", "partner", "knullkompis" osv. Det är alldeles för få kategorier och människor är inte så enkla att det går att dra tydliga linjer som visar var något slutar och något annat börjar. I alla fall inte när det handlar om relationer och känslor. Jag löser detta genom att kalla alla som står mig nära för "vänner". Det är kanske lite icke-relationsanarkistiskt att särskilja på "bekanta", "kompisar" och "vänner" men det är lösningen som fungerar för mig.
Jag argumenterar inte för att hela samhället skall bli relationsanarkistiskt, till skillnad från nykterism och veganism* är det inget jag önskar sprida (eller det vore så klart lättare att bli förstådd, eller flirta, om alla var relationsanarkister). Jag tänker att alla människor fungerar olika och därför behöver olika typer av relationer. Problemet är att monogami är normen och att de flesta inte ens funderar över ifall de vill vara tvåsamma, flersamma eller "ensamma". Så då står du där en dag och älskar att leva med din partner men känner hur det pirrar i magen när du är med någon annan och du känner dig som en fuskare.
Jag tycker att det är lättare att vara relationsanarkist än att vara mono. Jag behöver inte tänka "Jag är ihop med Zim så jag borde inte överösa Kyf med komplimanger om hur jag tappar andan när hen kliver in i ett rum" eller "Nu kramades jag nog lite för länge och lite för intensivt med Pur" eller "Vänta oj, nu är jag kanske kär i den här personen och vi umgås jätteofta och blabla, borde vi vara ihop då eller...?". Jag behöver bara tänka "Vill jag kramas med Pur? Ja. Pur verkar vilja kramas med mig, så vi fortsätter!".
Det är inte problemfritt och jag är inte befriad från känslor som svartsjuka, osäkerhet m.m. men det är enklare och friare. Jag tänker att svartsjuka hänger ihop med en rädsla för att bli bortglömd, att få mindre kärlek än en önskar, och det kan du råka ut för som mono, poly eller RA. Jag tror alltså inte att polyamori räddar dig från svartsjuka - eller orsakar mer sådan.
Mikusagi.
*Nej jag är inte vegan men... jag borde vara det.
PS. Jag hade lite idétorka vad gällde rubrik så jag tog en random
Läs även andra bloggares åsikter om Kvällsöppet, polyamori, monoamori, relationsanarkism, relationsnormer, normer, relationer, kärlek, svartsjuka, vänskap, känslor
Intersex Day of Solidarity (IDS)
-
Bildtolkning: Ett svartvitt foto från sidan på en person som sitter.
Klänningen som går ner till marken täckta av löv. Personens blick är inte
riktad mot k...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Men länka till Relationsanarki.info vars senaste aktivitet är från 2005 :P
Forumet lever fortfarande! Okej ett inlägg var tredje månad... men det kan vara intressant att se vad som har skrivits tidigare.
Skicka en kommentar