Transdag och QX

Idag har jag lyssnat på tal om priset för och styrkan i att våga vara sig själv. Jag har hittat en gammal ny bekant och ätit snittar och tårta på RFSL Stockholms "Huset". Jag har sedan suckat över att QX verkar vara skrivet helt av gubbar som tänker att alla deras läsare är kukfödda bögar.

Det är Transgender Day Of Remembrance idag, och jag deltog i en manifestation på Odenplan för att hedra offren för transfobiskt våld och förstås för att peppa, bli peppad och synas. Peppa tycker jag att en kan göra genom en sådan enkel sak som att vara där, bidra till folkmassan så att det blir fler än ett fåtal personer som står där. Styrkan kan hittas i känslan av att vi är många. Många som vet, många som bryr sig, många som upplever. Tanken med manifestationer är att synas, det är därför flera personer samlas på samma ställe och gör något, synas och på så sätt uppmärksamma omgivningen på den aktuella frågan.

Det hela avslutades med att vi fick gå till Huset och äta tårtor (flera sorter, lyx!) och snittar (det fanns så klart vegetariska och veganska) och mingla.

På RFSL Stockholm passade jag på att ta ett nummer av senaste QX, som alltid känns som en bögtidning som har några få flatinslag och så var det mer än någonsin idag. Transpersoner och queera kan vi glömma att den tog upp. Jag vet inte vad deras profil är, på deras infosida står det  bara att det är ett livsstilsmagasin, men jag tror att jag har hört att det är en HBT-tidning och QX Gaygalan har en HBT-profil om jag inte minns fel. Vilket det iochförsig är mycket möjligt att jag gör. Hur som helst känns QX väldigt gubbig och omodern. Eller vad säger ni om frågan "Minns ni den första homosexuella ni träffade?". 1995 all over again typ.


Mikusagi