Pages

09 augusti, 2009

Chicago

När jag skulle resa mig upp för att stänga av TV:n möttes jag av två ögon som fick mig att sitta kvar och bara stirra. Jag hade inte varit uppmärksam på vad det var som visades på TV, eftersom jag hade tänkt stänga av. Jag trodde först att det var CSI typ, men tydligen var det en film som handlade om Chicagos Vaudeville-scen och ja... kvinnor som dansar, hur skall jag kunna motstå det? Så jag struntade i att klockan var mycket och att jag skulle upp tidigt nästa dag.

Huvudpersonen Roxie står och tittar på det burleska* framträdandet, med blicken fäst på Velma Kelly. En man leder bort Roxie därifrån och de börjar hångla men musiken och uppträdandet finns kvar i Roxies huvud. "Aha!" tänkte jag, "Roxie** blir upphetsad av artisten egentligen! Så lesbiskt!".

Efter att ha blivit lurad, utnyttjad och förlöjligad skjuter Roxie mannen, och hamnar därför i fängelse. I fängelset finns en fångvaktare som kallas "Mama". När Mama introducerades förstod jag att det inte bara var jag som inbillade mig att Roxie var lesbisk, det här var helt klart en homoerotisk film och i fängelset kommer tragiska romanser att utspela sig. Bara namnet "Mama" signalerar ju ett och annat.

Roxie översätter varje ord och blick till sångtexter och rörelser i ett shownummer, i hens huvud är alla kvinnor Vaudeville-artister. För det är Roxies mål - att en gång bli en stjärna på Vaudeville-scenen.



Fångarna flirtar jämt med Mama, för att få privilegier men också för att få respekt och kanske lite sällskap. Mama njuter av uppmärksamheten men utnyttjar inte sin ställning (inte för mycket i alla fall). Det tog ett tag innan jag förstod att det lesbiska bara var en undertext. Kanske var det när Richard Gere i rollen som advokat kom in i filmen. Advokaten Billy Flynns uppgift är att - förutom att få Roxie friad - upprätthålla den heterosexuella ordningen.

Filmen handlar om Roxie och andra kvinnors kamp för att vinna mäns gillande. Ibland för att få uppmärksamhet och bekräftelse, ibland för att överleva. Det krävs ett oskyldigt leende för att slippa dödsstraff, och en raffig dans för att ha råd med mat. När Roxie kommer ut ur fängelset och har gått på ett antal auditioner möter hen Velma som har dalat ned från stjärnhimlen. Velmas kläder är numera trasor då hen inte har lyckats uppfylla männens krav och därför inte heller har någon inkomst. I desperation hittar kvinnorna varandra och ordnar en dubbelshow där de dansar runt med gevär, mansmördare som de är. Det blir succé.

Jag är mer än förtjust i den här filmen.


Mikusagi

*Jag är absolut ingen expert på att avgöra vad som är burlesque och vad som inte är det
**Då visste jag inte att Roxie hette så, så jag tänkte egentligen 'hen'


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Paul Stjernberg sa...

Själv så tycker jag bättre om "Moulin Rouge" och musikaltolkningarna av kända poplåtar, bland annat Elton Johns "Your song".