Landet

Ja, nu kommer det lovade inlägget. Det är väl ingen som har längtat, men jag tycker att vår stuga i Herräng borde presenteras i bloggen.
Mina föräldrar kom hem, duschade, sov och så tog de med sig mig när de åkte iväg igen. Iväg till landstället.


När vi var framme skyndade jag mig att lasta av mig väskorna i stugan och sedan rusade jag ut för att hälsa på djuren. Jag träffade bland annat en groda.


Sådana här vackra sniglar är det fullt av, speciellt utanför dass. Kanske för att vi kastar ut handfatsvattnet där, precis där det brukar hamna växer det extra mycket grönt. Mer snigelbilder har jag här.


Mamma tycker inte att insekter borde vara inomhus. Jag borde ha fotat först, sedan berättat att det satt massor av malar/fjärilar (malar tror jag) innanför gardinerna och på fönstret.


Vi gick till havet för att fiska, men vi fick ingen fisk så det enda levande jag har bild på är mamma. Mamma såg en geting fånga en fluga. Jag (och mamma) fick se den äta upp flugan. Det hade varit häftigt att fotografera!


På lördagen löste vi i vanlig ordning Melodikrysset. Vi hade två olika versioner av krysset, båda var fel. I vilken tidning var det rätt? Jag tror vi hade typ... Upsala Nya Tidning (eller vad för fräckt den nu heter) och den där TV-tidningen som kostar 5 kronor...


Eftersom jag hade tenta på måndagen så var jag tvungen att plugga. Fast jag kunde inte låta bli att ta fram kameran ibland.



Vi tog en skogspromenad, för jag hade inte sett så mycket av skogen.


På lördagskvällen föreslog mamma att jag skulle rita dagbok, så det gjorde jag. Ni får gissa vad jag har ritat om ni vill. Ni måste inte.


Sedan ritade jag Alan Rickman... näsan blev lik i alla fall.


Jag visste inte hur munnen såg ut så jag startade datorn för att få fram några referensbilder. Alan Rickman låg i mappen "Snyggingar".


Under mina tre dagar i Herräng tog jag hundratals bilder på humlor. Denna klättrade från blomma till blomma. Visste ni att de sover på blommorna? De måste göra det, för jag såg humlorna fastklamrade på blommorna på kvällen, och så var de kvar nästa morgon. Jag trodde de gömde sig någonstans!

Färgmässigt var det kameravänligt på landet. Det var det också ljusmässigt. Hösten kunde anas, så växterna hade fått starka färger, gräset var välvattnat och riktigt grönt, mossan var underbar som bakgrund och getingarna var inte solstingshungriga. Jag måste säga att jag gillar landet mest för djurens skull (fästingar och spindlar inte inräknade!), och jag är avundsjuk på mina föräldrar som fick se en vårtbitare när jag hade åkt! JAG HAR ALDRIG SETT EN VÅRTBITARE!


Mikusagi