Två dagar på Stolthetshuset

Jag tänkte egentligen skriva igår, men det blev sent så jag gjorde inte det. Då tänkte jag att jag skulle skriva innan seminariet idag istället men på morgonen upptäckte jag att vi började 9, inte 10 som jag hade trott. Oj oj!
Så jag skriver nu.

Arla vill inte lägga ut 60 spänn varje dag, så jag fick välja en bra Pride House-dag. Jag valde igår. Igår var första gången jag var på Pride House (i hela mitt liv!) och det var tryggt att ha Arla med mig. Fastän jag får ta allt ansvar. Eller för att jag får ta ansvar. Jag tar tag i Arlas hand och styr, frågar volontärer om vägen och är först med att köpa biljett. För Arlas passivitet får mig att inta en aktiv roll (för vi imiterar ett heterosexuellt par?). Jag blir modigare, tvekar inte lika mycket. Jag måste ju ansvara för någon annan! Jag har ju två liv att ta hand om nu *klappar på magen*.

Jag träffade massor med folk jag kände :o För halva genusklassen var där! Vilket inte är så förvånande egentligen. För liksom... jamen Genusvetenskap ni vet. Pride House ni vet.

Sedan blev det vad vi var där för, Aspiequeer och Transsexuell + Asexuell = sant?
Jag kramade folk och ninjade lite på Trollhare. 'Cause that's what ninjas do.


Idag då?
Makten över våra kroppar hann jag till, Intersexualism orkade jag inte testa för det var typ max. 15 personer så jag bah "Nä det är kört". En transinklusiv högskola dissade jag för att Punkfairy ville dra med mig på en punkt som jag inte vet vad den hette så jag döper den till FTM, MSM och HIV. Så då tänkte jag gå på Heteronormativitet i sjukvården men volontären Punkfairy sade att det var inställt. Så jag gick runt och gjorde annat, t.ex. bläddrade jag i en seriebok jag har läst skall vara svår att förstå (var ju tvungen att se vad som var så svårt) och funderade på vilken av Hallongrottans magneter som EGENTLIGEN är bäst att ha på kylskåpet. Jag resonerade djupt och invecklat med mig själv. Till slut gillade jag ingen av dem. Anti-kommersialism på hög nivå (inte för att jag hade tänkt köpa någon, 45 spänn är en halv hundralapp liksom). Sedan satt jag på en bänk och flirtade till mig en paradkompanjon. Paradkompanjonen och jag menade att det är helt okej att bli sjuk, även om en är menad att hålla i en punkt om vård och heteronormativitet.


Mikusagi
(nej jag är inte gravid, jag associerade)