Det är okej, jag har Marfans

"Om någon skulle samla ihop ett antal personer som är som jag skulle säkert någon psykolog bestämma att vi har ett syndrom" säger jag till Arla när jag stör mig på mig själv samtidigt som jag älskar mina egenheter. Jag vet att syndrom är ett hopkok av olika symptom som någon läkare eller psykolog har hittat på flera patienter.
"Men du har ju ett syndrom!" säger Arla.
"Just det! Marfans! Fast det är ju inte psykiskt utan fysiskt!"
"Vem vet det?"
"Se upp jag har Marfans syndrom!"

När jag fick höra hur det gick att se på mig att jag hade Marfans syndrom - skolios, långsmala fötter, fingertoppar som kan böjas bakåt, trattbröst, lång kropp - tänkte jag att det är ju bara en massa samlade egenskaper som någon tror beror på en och samma sak. Det finns säkert jättemånga egenskaper som någon skulle kunna binda ihop till en och samma orsak och kalla det för NNs syndrom. Sedan dess har jag reagerat på vissa personer som jag möter, de har rött hår och har alla liknande ansiktsdrag. Det måste ju bero på någon gen eller något ämne eller hormon eller något, de har nog ett syndrom! (nej Arla inte du, ALLA rödhåringar har inte likadana ansikten)


Jag är lång och smal för jag har ett syndrom, vem hade trott det? Min smala kropp kan inte fungera som ett bevis för att jag har ätstörningar, om det nu var någon som trodde det (fast nu är väl ändå alla i min omgivning så gamla att de vet hur en känner igen en ätstörning?).

Jag undrar var min mat tar vägen, om jag bränner upp mycket av det och får typ överskottsenergi, eller om jag bara bajsar ut det som inte min kropp behöver. Faktasidorna handlar bara om hjärtsjukdomarna en kan få eller hur'e'nuva', jag orkar inte kolla igen för jag blev så trött förut när jag försökte forska lite.

Mikusagi