Jag minns lågstadiet och mellanstadiet, då jag älskade Backstreet Boys. De var bandens band för mig och jag grät när jag lyssnade på deras musik. Jag grät också när rymdskeppet i en av deras musikvideor åkte iväg.
De, speciellt Brian, var så söta att jag kunde gråta. Så jag grät.
Det var längesedan jag kände så. Att jag ville gråta för att någon var så söt. Nu, på bara två dagar, har jag hittat en person att gråta över.
You always straightened me out
When I was feeling rough
But this one I really doubt
Cause this one's really tough
Oh granny, what on earth can I do?
Granny, granny, what on earth can I do?
Eftersom Cat hittade in i mitt liv så snabbt, borde hen helt logiskt sett hitta ut snabbt också. Kanske är bra då jag inte hittar så många videolänkar med den unga looken, den jag är kär i. Jag gillar musiken från Yusufs senare perioder men hallå, inte kär!
Nu får jag ta och gå och lägga mig!
Mikusagi
1 vecka sedan
2 kommentarer:
kändisförälskelser är fina!
Ja, jag blir jämt kär i kändisar men i Cat blev jag typ ultrakär o_O
Nu är jag bara normalkär. Alltså så mycket som jag brukar vara.
Skicka en kommentar