Melodifestivalen 2008; Deltävling 3 Linköping

En försenad Melodifestivallista från mig kommer här.

På åttonde plats har vi en bosnier vid namn Mickey Huskic. Hen inte bara är bosnier, hen sjunger på bosniska också! Izdajice är för mig grekiska så när på meningen "I'll never fall in love again". Mickey talar i alla fall om för oss icke-bosnisktalande vad låten handlar om. Kärlek, olycklig sådan. Eller så är den så jättelycklig att när den tog slut var Mickey tillfredsställd och kände att hen inte behövde bli kär igen. Eller så är det lite relationsanarkistiskt, I'll never fall in love again för jag kommer inte kalla det för kärlek. Ja, jag vet inte.
Huskic sjöng emellanåt falskt (tror jag, jag kan ju inte musik) men det var inte en dålig melodi. Hela kompositionen var svag och JAG FATTAR INTE! Bäst är svensk text men engelska går också bra men det här? Jag förstår en mening. Nej, vanligtvis förstår jag inte så mycket heller, eftersom artisterna sjunger otydligt och sångtexter kan vara ologiska men... då hör jag på ett ungefär. Mer än en mening.

På sjunde plats har vi Eskobar som jag tror är en indipopgrupp eller så. Inte vet jag. Jag kan inte musik, som sagt. Något sådant där som har sin publik men som inte går hem hos någon annan än sina egna fans. Låten kom näst sist fastän den handlade om Pride-paraden. Eskobar sjöng Dancing through the street och när gör man inte det om inte under Pride? Låten hette Halleluljah New World och jag tänkte "Yay! 'Halleluljah' är med, då måste den ju vara bra!" och ja, refrängen var rätt bra.
Det här är inte min musik. Det går inte. Den fastnar inte. Det vill sig inte.

På sjätte plats har vi Frida feat. Headline. Dunka mig gul och blå-Frida vars superhit jag bara har hört typ en gång. Jag lyssnar på de lite finare radiokanalerna, och bara några timmar på helgmorgnarna. Om jag och minst en förälder är hemma vill säga.
Deras låt var skånsk rapp, och som ni kanske vet är skånska den (svenska) dialekten som passar
bäst för rapp, för den är lik usonianska. Den var glad och handlade om att man skulle vara just det - glad. Om den här skulle finnas på en blandskiva skulle Pandang också vara med.
Låten Upp o hoppa var Melodifestivalanpassad, och det tackar vi för.

På femte plats har vi Ainbusk vars sångare alla hade rosa klänningar. Eller sångerskor kanske jag skall säga, jag har för mig att Jag saknar dig ibland handlade om kvinnlighet. Det kan hända att det var en annan låt, det är så mycket som sägs i tidningar och radio att jag inte kan hålla reda på allt.
Jag blev som vanligt besviken när Ainbusks framträdande började. Jag tror alltid att de är Gotlands svar på The Real Group, att de sjunger a capella. Var har jag fått det ifrån?
Jag gillade inte låten. De kom högt upp för att jag kände pressen från mina föräldrar. Det är ju Ainbusk Singers!
Kopior av deras klänningar finns på Myrorna och Beyond Retro. Jag har sett jag.

På fjärde plats, alltså någon som platsar för Andra chansen, står 2000-talets svar på Herreys. Caracola vars medlemmar var klädda i varsin färg och var så glada och käcka så. Låten är en energikick, lite som Gyllene skor. Fast inte alls lika bra, så klart. Låten hette Smiling in Love. Ja, den var på engelska. Synd!
Aftonbladet säger att refrängen är inspirerad av Hansons Mmm-bop. Minns ni den låten? Det är så den här låten är. Mmm-bop. Bopp! Hopp! Energikick, som sagt. Jag blir glad!

På tredje plats har vi Thérèse Andersson med låten When you need me. Minns ni Håkon/Haakon Pederson? Stort hår, typ Freestyle. Bakom Pederson stod en operasångerska och sjöng. Thérèse är OCKSÅ en operasångerska! Introt på låten fick mig att tänka på en speldosa jag hade en gång, det var en ballerina som gjorde piruetter på en spegel. Andersson var ungefär så fin. Okej, rätt långt ifrån men ändå. Det var en fin speldosa. Säkert från Japan.
Massa tyg förresten.

På andra plats (direkt vidare till Globen-platsen) kom BWO! Såg ni deras scenkläder? SÅG NI DERAS SCENKLÄDER? Det här har jag aldrig tyckt förut, så ni kanske trillar av era datorstolar nu... Alexander Bard var het! Skägget och skalligheten passade in i det hela. Hen hade en stor mimarkrage och så en svart stekelformad dräkt. Rolinski visade för mycket hud. Skjortan var lite spännande. Jag undrar om det skulle se ut som om hen hade fått ett svärd i bröstet, eller om det var ett skärp som satt galet. Låten, Lay Your Love on Me, vad skall jag säga om den? Ja... den lät väldigt BWO.

På första plats har vi Patrik Isaksson & Bandet. Hen hade med sig sitt band. Inte ett vinnande koncept, tydligen. Patrik kom femma. Under mitt tunna skin är en stark låt som jag skulle kunna tänka mig att rösta fram som vinnare i Globen, men icke.
Inget rosa i år heller. Förra gången lovade du i radio att du skulle ha något rosa, men det hade du inte! Då kunde du väl ha det i år i alla fall, som kompensation? Dålig stil! Dessutom... hur ser du ut egentligen? Mörka ringar under ögonen! Hur mår du?

Det var väldigt bra bidrag i den här delfinalen, tycker jag. För många bra innebär att inte alla kan gå vidare. Aww :(

Mikusagi