Den här skiten borde ni inte alls läsa, gå till nästa inlägg direkt!

För några dagar sedan var jag hos min tandläkare, den jag går till för tandställningens skull. Han frågade mig hur länge jag har haft tandställning. Jag tänkte efter och kom fram till att det nog var lite mer än tre år. Han tyckte att då är det bäst att vi skyndar på så att jag blir av med åbäket så fort som möjligt. Så länge skall jag ju inte behöva gå med tandställning!
Fast tre år är ingenting för mig. Tre år med tandställning. Jag har gått dubbelt så lång tid med korsett. Det var mindre roligt. Jag var inte ens medveten om att jag hade gått med tandställningen en lång tid, jag tycker att jag fick den rätt så nyligen. En tandställning stör inte så mycket när munnen väl har vant sig, när den inte är nyspänd och när det inte är mat i den. En korsett måste sitta rakt, man måste komma ihåg att ta på sig den igen efter en timmes rast. Man måste spänna den rätt fastän man inte ser. Gång på gång får man en kram eller en knuff i magen som sedan resulterar i en rad frågor. Varför är du så hård, Mikaela? Har du skelettet på utsidan av kroppen? Får man röra vid dig? Hur går du på toaletten? En tandställning orsakar nästan inga frågor alls. Det är inte så att någon helt plötsligt kommer fram till mig och sticker tungan i munnen på mig och frågar "Vad var det där? Varför smakar dina tänder metall och gummi?"
Nej nu känner jag att det blev lite väl grovt. Förlåt! Jag tror att jag ber om ursäkt riktat mest mot mig själv.

Mikusagi