Skräckens tandvård

Jag var nyss på Eastmaninstitutet. Dit går jag för att få tandställningen reglerad. Eastmaninstitutet är en mörk och läskig byggnad som ger mig känslan av barnsjukhus på 50-talet. Innanför väggarna finns bara smärta. Det är synd att huset är så läskigt, för så mycket smärta och skräck rymmer det inte. Inte som i mina fantasier i alla fall.

När det gäller väntrummet har de också tänkt helt fel. På de två största väggarna finns det fyra olika målningar. Jag tror att alla är skapade av samma konstnär. En sjuk konstnär.

Jag tänkte berätta om den målning jag under åren har tittat mest på, eftersom jag ofta sätter mig så jag hamnar mittemot den. Vid första anblicken ser den ut som en saga. Grönt gräs, glada barn, en prins med en vit springare... men om man tittar mer noggrant så ser man att bakom allt finns en hemsk historia. Prinsen med den vite springaren uppvaktar en söt flicka i blå klänning. I handen håller prinsen en vit ros (den upptäckte jag först idag!) och runt flickan flyger två vita duvor. I horisonten springer en prinsessa och ser förtvivlad ut. Längre ned på målningen ser man samma flicka i blå klänning bli rullad i en tunna med spikar på insidan. Prinsen har bytt om till en mer vardaglig utstyrsel, och han sitter på en stock, spelar gitarr och gråter. Inte en särskilt lugnande historia.

I samma målning finns flera arbetande barn som verkar ha rast ibland... men jag har inte listat ut deras historia än.

Mikusagi