Jag var jättevilse, men till slut hittade jag Arbetsförnedringen (som PGW kallar det för *låna uttrycket*) och där var jag också jättevilsen.
Det gick väl så där. Jag har i alla fall försökt. Jag är inte inskriven än. Jag är inte klar med mitt CV. Jag måste ju skriva att jag har liiite arbetserfarenhet i alla fall. Sammanlagt har jag arbetat i fyra veckor. Bättre än inget.
Jag känner att jag inte riktigt vet vad man gör när man inte går i skolan. Jag vill nog läsa, men än så länge har jag varit upptagen med det här jobbsökandet (jag borde lugna ned mig, det här är min första vardag som studie- och arbetslös). Jag vill läsa. Sedan vill jag göra smycken, och efter det vill jag rita, och så måste jag skriva ned allt vad jag minns från gymnasiet så jag inte glömmer det. Sedan skall jag skriva om grundskolan. När skall jag lära mig japanska? Waahh! Måste lära mig att tvätta, städa, laga mat och allt sådant. Varför har dygn bara tjugofyra timmar?
Mikusagi
– Vi får inte tappa momentum! Protester mot inställd vård för två tolvåriga
transungdomar
-
I USA har politiken, som på många andra platser, rört sig i konservativ
riktning. Våren 2023 hade 41 av USAs delstater åtminstone övervägt att
förbjuda kön...
3 veckor sedan
1 kommentar:
Lugn och fin nu. Du har tid på dig. Gör lite smycken medan tvättmaskinen går.
Skicka en kommentar