Jag är glad samtidigt som jag är motsatsen. Hela terminen har jag känt en oro. Snart är skolan slut! De senaste veckorna har oron växt sig starkare, och när jag har tittat på den där planeringen som är tryckt på ett orange papper har jag fått smått panik. Jag försökte lugna ned mig. Förra veckan skulle ta en evighet. Den skulle kännas som hundra år. Det gjorde den inte. Den kändes som en och en halv dag. Kanske för att den innehöll endast tre skoldagar... Nu är det nio skoldagar kvar, och då har jag räknat med torsdag (det är bara fotografering då) och så dagen då vi springer ut. Egentligen borde jag säga att det är sju skoldagar kvar. Jag vågar inte säga så. Det är hundra dagar kvar!
Jag tycker om att gå i skolan. Jag tycker om lektioner. Okej, psykologi och geografi tycker jag inte om, men alla andra ämnen. Jag känner mig inte ett dugg klar.
Filosofi, alternativmedicin och folkhälsokunskap är tre ämnen som bara har fått en termin. En termin, vad är det? Det är nästan ingenting! Jag vill läsa mer!
Jag ser lite fram emot att läsa vidare, men... det är ingen brådska, läsa vidare kan jag göra senare. Kan ingen förlänga mina ämnen och låta mig gå i skolan över sommarlovet också? :(
Jag är inte stor. Jag kan inte gå ut skolan nu. Var skall jag göra av mig?
Man kan faktiskt underhålla sig på egen hand. Det finns böcker utanför skolan faktiskt... men böcker är inte det enda viktiga med skolan. Man träffar massor med människor varje dag i skolan. Människor man tycker om, människor man tycker mindre om och människor man vill putta omkull för att man retar sig så in i Norden mycket på dem. Olika människor. När jag har gått ut skolan lär jag väl träffa samma människor hela tiden.
-glödlampa- ! Konvent! Vad dum jag är! Konvent håller ju massor med människor! Alla har iofs. samma gemensamma intresse, men utöver det är folk rätt så olika.
Fast inte helt olika. De flesta är kramiga, få är fjortisar, de flesta är under 30 (kanske vågar säga 20)... men ändå!
Nu kan jag nog vara lugn. Ett tag. Jag skall försöka att inte tänka på det. Det är ingen mening med att oroa sig för det oundvikliga.
Mikusagi
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Är det inte bara för att du är rädd för vuxenlivet som du vill vara kvar i skolan, då? Och du tar det som att du vill fortsätta studera. Om inte, så är det ju bara att börja på högskola eller sånt. Eller vuxengymnasium eller jag-vet-inte-vad.
Jag vågar påstå att åldern på svenska animekonvent nästan undantagslöst aldrig överstiger 30. Medelålder 18, gissar jag på. Där kan du vara lugn.
Jag gillar min skola :(
Nu är jag inte rädd för gamla människor, det har jag aldrig sagt, jag försöker bara säga att det kanske är en väldigt homogen grupp man möter på konvent.
Skicka en kommentar