Det känns så overkligt, det här med att gymnasiet tar slut nu. Igår sade mina fotografilärare att det var sista lektionen. Sedan gick alla hem. Jaha. Bara så där. Bara så där? Ingen ritual eller så? Livsskeden ändras inte poff, poff! så där, man måste ha någon slags övergång. Alla kan sitta runt en lägereld och rita streck i varandras pannor som en symbol för att vi är färdiga med varandra och att de flesta av oss inte kommer att ses igen. Så här kan väl inte livet fungera?
Jag vägrar släppa skolan redan. Jag släntrar runt, läser japanska och viker origami och roar mig med annat sådant nördigt. Aldrig att jag skulle hålla mig hemma de sista dagarna!
Nu kan jag vika ett piano utan att läsa instruktionerna. Är jag inte duktig? Man vet aldrig när man kan behöva sådana färdigheter! Piano och samurajhjälm är det jag kan. Plus en låda som nog är europeisk för man måste klippa. Man får väl inte klippa när det gäller origami?
Jag åt självklart pocky på rasten, och tittade lite på japanskt gatumode i min fina bok. En liten stund i alla fall.
Förresten är det väldigt svårt att göra folk glada om de försvinner på möten ):
Mikusagi
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar