Digitalboxens ankomst

Vi har fått en digitalbox den här veckan. Ett rent äventyr. Jag var inte med när de kopplade in den, men sedan när de skulle se på TV var jag det. Varje drag skulle planeras och diskuteras. "Först sätter vi på TV:n..." "Okej."... TV:n var på. "Och så digitalboxen" mamma tar fjärrkontrollen till boxen, håller den som om hon vore rädd för den. Pappa vet ju allt om teknik *host* och moderniteter "Jag tror du skall rikta den mot boxen". Mamma riktar och trycker. Rutan blir svart ett tag, men efter några sekunder så har vi tillgång till 200 kanaler och vi känner framtidens vindar dra iväg med oss. Sedan gav mamma kontrollen till mig eftersom hon var helt slut. Har jag den behöver bara jag tänka, har mamma den känner pappa ett behov av att instruera och klura. Jag lär mig snabbast, det vet vi alla tre så det var ju lättast att jag fick ha "makten" den första tiden. Det är fortfarande oftast jag som bestämmer över vad som skall ses. DISCOVERYYYY! Men jag har kollat ryska kanaler... och igår såg jag "Idols", alltså finska "Idol".
Första kvällen tittade familjen ändå på SVT1, vilket var väldigt komiskt. Iallafall enligt mamma och pappa. "HA HA HA, Här har vi 200 kanaler och vi tittar på ettan, HAHAHAHAHAHAHA". Jippie... och det är så roligt att man måste berätta det för folk. Flera gånger. För samma personer.
Om två veckor får vi välja vilka kanaler vi vill behålla. Än så länge kan vi njuta av norska såpor och billiga filmer med plastdockor som trillar runt.

Mikusagi