När jag började hänga i transkretsar och identifiera mig som transperson (för en viss kompis hade benämnt mig som intergender och en annan bestämt att jag skulle gå med i transföreningen KIMs styrelse) så kände jag ingen annan som var icke-binär. Alla jag kände var binära transsexuella. Jag kände till flera personer som var intergender och befann mig väl i samma rum som dem ibland, så det var inte som att jag var ensam i världen, men bland mina kompisar fanns de inte. Jag kände både transtjejer och transkillar men det var transkillarna jag connectade med och jag kände att vi hade något gemensamt. Vi hade liknande ursprung, liknande erfarenheter och liknande problem även om våra identiteter var olika.
Det var en varm och omfamnande rörelse jag hade kommit till, jag upplevde aldrig att binära var norm eller att de tyckte att jag var märklig eller mindre trans, jag minns de dagarna med glädje. Detta till trots kändes det väldigt bra när jag äntligen fick tre kompisar som var intergender! Som jag! Som inte var killar och som inte var tjejer!
Idag är den icke-binära rörelsen rätt stor, jag känner fler icke-binära än jag kan räkna och det blir bara fler och fler och det används fler ord än "intergender". Flera av de som var binära back in the days identifierar sig nu som icke-binära (välkomna!).
Jag har inte så mycket mer att säga, jag ville bara dela med mig av min erfarenhet från transvärlden.
Mikusagi
3 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar