Pages

30 augusti, 2009

Stockholm

Ibland skriver jag blogginlägg i något block och sedan orkar jag inte överföra texten till datorn. Inte på en gång i alla fall. Jag var på Serieteket förra vecka. För jag gillar serier, det är ett helt fantastiskt medium för att uttrycka saker. Jag höll mig den här gången till realism-hyllorna, det kände som min grej.

Serieteket är trevligt. Var annars kan du se folk sitta i soffor och skratta och le? Jag läste tre seriealbum, inget var fantastiskt men alla tre var bra.

Den här dagen då jag besökte Serieteket, tänkte jag på hur mycket jag gillar Stockholm. Det är inte en ovanlighet för mig att gå runt och tänka att jag är kär i Stockholm, för jag är verkligen det. Det här är inte heller första gången jag uttrycker min rlek här i bloggen, jag har förut bland annat skrivit om hur mycket jag uppskattar all konst som virvlar omkring och förgyller utrymmet. Det tänkte jag förstås på, när jag gick där utanför Kulturhuset, genom Drottninggatan, in på en gata jag aldrig hade gått på förut för att komma till ett välbekant ställe, hitta Kungsträdgården och gå igenom den tillbaka till Kulturhuset. Jag älskar att det finns så mycket som en faktiskt kan nå till fots om en är i stan. Det finns alltid nya gränder att gå i, men jag brukar inte orka utforska dem. Det är bättre att göra det någon dag då jag känner mig äventyrlig.

Jag var rätt så kär i allt jag gick förbi den här dagen. Byggnaderna, de är så fina så fina, folket, för de är många och olika och det är de som skänker Stockholm liv, Plattan, för där händer allt (den här dagen var det någon som tältade där och en unge jagade en radiostyrd bil), affischerna, en var osmaklig och såg ut som en sådan som hänger på ett hotell som folk chartrar till och det fick mig att småle och allt det där andra som fontäner, gräs, grus och trappor. Allt var väldigt vackert och jag kunde nästan förstå varför Stockholm beskrivs som en prinsessa av den där statyn i Gamla stan. Det vore coolare om det var draken som var Stockholm och den där drakdräparen kunde vara Danmark men så är det inte. Den är ju gjort för typ 700 000 år sedan så en får ha lite överseende, då var det helt okej att artistiskt (eller specifistiskt) döma ut drakar som blodstörstiga mördare och därför systematiskt avrätta dem alla. Därför fick Danmark vara drake, för det var också helt okej att hata Danmark då för de hade lika äckliga mackor på den tiden, om inte värre. Nu är vi mer öppensinnade och strävar efter förståelse, för nu är vi snälla Medelsvenssons och det tycker jag är bra förutom när alla masspsykosshoppar bara för att de kan, eller ibland för att de inte kan.

Det jag försöker säga är att Stockholm är, i mina ögon, fantastiskt. Nu till det jag skrev i blocket xD

Jag går i den jobbiga trappan i Kulturhuset. Den gjordes nog för att vara jobbig, det satt någon vid ett ritbord och tänkte att till andra våningen, dit skall ingen orka gå. Eller så ville hen att vi skulle se stan tänker jag och tittar ut genom glasväggarna. Jag ser fontänen. Bredvid den kör en buss lite för snett. En annan lite för fort. Det blir kaos men bara för en stund.
Inne går en duva. Är det skönt här inne, duvan? Det är nog synd om den.



Mina trådar är sällan röda, oftast är de rosa.


Mikusagi

PS. Minnen gör mig lite halvt nostalgisk, var tog snälle mannen vägen?

Bomben av stearin var inte gjord utav stearin, utan det var en sådan där lykta eller vad det heter, som en skall hälla en vätska i... Alltså är det rätt lätt att göra den till en bomb?

Läs även andras flumbilder av

Bloggens layout

Jag är utmattad så jag orkar inte skriva något vettigt, istället satte jag mig ned med Photoshop för att snygga till bloggen, och kolla vad fint det blev!

Jag bytte ut den här bilden: (som mest var gjord för att testa storlek)


mot den här:


Ja, det är mina bilder.
Bilden längst ned har en opassande storlek, den måste jag nog också fixa. Snygg är den i alla fall, tycker jag. Kanske för att det är mina bedårande små monster (som jag tänker sälja på loppis om någon någonsin blir ordnad).


Mikusagi

28 augusti, 2009

Borta hos mina föräldrar 2

Jag är hemma hos mina föräldrar igen. Det var inte meningen, men nu är jag här. Det är så annorlunda, det är ett nytt hem. Jag hittar inte ens telefonen. Jag behövde den när jag skulle ringa efter min mobil. Som tur är hittade jag mobilen i alla fall.

Jag blev hungrig på kvällen och gick in i köket för att hälla upp en skål med flingor. Flingpaketet fanns inte ovanpå kylskåpet. Jag blev inte jätteförvånad, jag var med när mamma tog ned den därifrån. Fast var befann det sig nu? Jag letade i alla skåp. Jag tittade under bordet, på bänken, i kylen. Var kan en människa gömma ett flingpaket? Jag började leta igenom alla ställen en andra gång, samtidigt som jag hörde Gandalf dö i vardagsrummet.

På dörren till ett av skåpen satt en nattfjäril eller en mal med bara en antenn. Antennen darrade, kanske för att jag hade öppnat och stängt skåpet två gånger. Det var nog läskigt för en sådan liten varelse. På bordet såg jag en bomb. En äkta Mario-bomb. Av stearin. Orkidéer, bomber och choklad är vad chefer får när de fyller 50. Eller någon miljon säkert, om de jobbar inom ett tacksamt yrke som inte handlar om att ta hand om människor.

Jag hittade flingorna, de hade hällts ur flingpaketet ned i en Tupperware-burk. Telefonen är fortfarande ett mysterium.


Mikusagi

27 augusti, 2009

Dai

Igår köpte jag en bok på skolans bibliotek. En utgallrad bok som de inte ville veta av längre. Jag brukar inte orka leta bland böckerna som är till salu, istället har jag som vana att kasta ett öga mot vagnarna och se om det är något som fångar min uppmärksamhet då. Det är så många böcker som handlar om sådana där konstiga ämnen, typ företagsekonomi eller biomedicin eller webbutveckling jag vet inte vad, de har titlar jag inte förstår i alla fall. Sådant där fikonspråk ni vet. Lite som en uppsats jag och min kusin Elina hittade i ett olåst skåp på skolan. Jag utmanade Elina att försöka uttala titeln som var på svenska men ändå inte - det var typ en B-uppsats i något kapitalistämne. Elina tragglade sig igenom den tre rader långa titeln och när hen var klar skrattade vi förskräckt och skyndade oss att lägga in den i skåpet och stänga ordentligt.

I alla fall, den här boken. Den fångade min uppmärksamhet med sin framsida, som råkade vara synlig eftersom den stod längst ut. Det var ett kanji som jag kände igen. Kanjit för stor. Så jag gick fram till den, läste baksidan, bläddrade snabbt och sedan köpte jag den.

Boken hette Dagar med Dai. På baksidan står detta:

Under Dais sjukdom upptäckte jag
vad fotografi är för något.
Det är ett försök att stoppa tiden.
Eftersom sjukdomen hette leukemi var
tiden vår fiende.
När sjukdomen retirerade behövde jag
inte försöka stoppa den, då levde vi.
Det var när det var kärvt för Dai jag
likt en dåre försökte frysa lite tid med
mina löjliga exponeringar.
Dai och jag fick två år tillsammans.
Bilderna och texterna är fragment ur
den exponeringen


Det är en vacker och sorglig skildring av livet och döden. När jag läste var det som om det kom ett vitt sken ur boken. Ett lugnande ljussken, likt en solstråle, men sorgligt på samma gång. Jag förstår nu varför vitt är en sorgefärg i Japan.

Jefferik Stocklassa, som författaren heter, kämpar tillsammans med sin partner Mizuko och det äldre barnet Chingi för att få en bra sista - och första - tid med Dai som många gånger är lyckligt ovetande om tragedin. Påminns om den under de jobbiga cellgiftsbehandlingarna, men däremellan drar hen av sitt hår som andra barn petar i näsan.

Det är inte bara en berättelse om en familjs sorg och lycka, det är också en text om värderingar. Det handlar om vad en familj är och vilket slags bemötande familjen fick på sjukhuset.

Jag fick lära mig att i Japan är adoptioner ovanliga, blodsband är mycket viktiga. Jag fick läsa om ett sjukhus som blandade ihop två barnkroppar eftersom de båda var "lite mörka". Jag fick genom boken lära känna två stora, skrynkliga japanska kamphundar som lät nykomligen Dai bli en del av flocken. Jag var i huvudet på en människa i chock, panik och i frid. Det var en mångsidig bok, trots dess ynka 120 sidor varav endast 37 är i text. Boken avslutas med fotografier.

Där i centrum av härvan låg Dai och började dansa till någon sorts radiomusik som en tonåring i sängen bredvid satte på. Vilken märklig liten varelse, tänkte jag medan jag tittade på pulskurvans jämna vågrörelser över bildskärmen. Vid varje topp hördes ett pip. Till en början mycket obehagligt, men efter en stund inte så lite trygghetsskapande.

Plötsligt hördes inget ljud. Jag tittade på kurvan. Det var bara... ett långt tyst streck... Jag skrek på personalen: - Hjälp, han dör, HJÄLP! En av dem kom springande. Larmet trycktes in. Tiden tycktes stå stilla. Så såg jag då på Dai. Han bara låg där och log som om han visste att en kontakt lossnat i pulsskrivaren och orsakat "hjärtstilleståndet". Vi andades ut.


Jag kunde inte lägga ifrån mig boken förrän jag hade läst ut den. Den var värd hela guldtian som jag fick ge för den! Om någon kompis vill låna så går det bra ^__^


Mikusagi


Läs även andra blogginlägg markerade med ord som , , , , , , , , , , ,

26 augusti, 2009

Geografi och jag - ett nytt försök

Så, skolan har börjat igen. Slut är dagarna som jag själv bestämde när de skulle börja och sluta (arbetslöshet är inte bara dåligt). Nu är det istället schemalagt. Igår började jag 14, idag 8, så det där med att få in nya rutiner är inte det enklaste. Hur som helst, det är Samhällsorientering B jag läser nu. Det innebär en väldans massa geografi. Det jag var minst bra på i gymnasiet. Jag är positiv, jag tror att jag kan klara det här galant. Det är ingen gymnasiegeografi jag läser nu, det handlar inte om att memorera kartor och läsa om sandsten. Eller vi kommer nog att läsa om sandsten, men geografi har fått en ny betydelse för mig nu. Det handlar inte bara om berg, hav och luft. Det handlar om människor. Hur människor anpassar sig efter miljön och hur vi förändrar naturen. ALLTSÅ JA TACK! Det här kan nog bli intressant, åh så spännande!


Mikusagi


Läs även andra bloggares förhoppningsvis intressanta åsikter om , , , ,

25 augusti, 2009

Rosie Riveter


Rosie Riveter, originally uploaded by Melissa Witcher.

Jag ville dela den här bilden med er, jag gillar den. De senaste dagarna har jag tänkt många tankar om feminism, om feminismens betydelse i vardagen och hur olika feminismer gestaltas i film (jag har en bok där fem olika feminismer förklaras med hjälp av fem olika filmer, bland annat Tank Girl och Mitt liv i rosa)
fast det delar jag inte med mig av. Nej nej. Bloggen gapar snart tom och ändå håller jag mina stora (Obs! Överdrift!) tankar för mig själv.
Fast det kommer blogginlägg, om Stockholm och om skolan. Om serier och om kärlek. Det gör det, jag lovar.


Mikusagi

Läs även andra bloggares tankar om

23 augusti, 2009

Unko!



Jag har upplevt årets hittills dåligaste konvent och jag är så fullproppad av intryck att jag är alldeles för trött för att skriva om det. Tavlan här skvallrar lite om hur dåligt det var.


Mikusagi


Läs även andra dåliga blogginlägg om , , , , eller

22 augusti, 2009

Hemma hos-special (4)



På mitt kylskåp sitter den här fantastiska bilden. Det är den enda bilden jag har uppsatt i mitt hem, jag har ingenting på väggarna. När jag fick den här affischen i fanzinet Glitterfitta visste jag att jag måste göra något av den. Senare bestämde jag att den skulle upp på väggen i mitt framtida hem. Fast det blev kylskåpet. Därför är den skrynklig, jag diskar som en storm. Jag diskar upp en storm. Blåsregn. Ingen är säker. Tanten tål som tur är mycket.
På affischen står det "nothing is forever they say... I don't understand..."
Jag har den där för att bli inspirerad och hämta kraft. Kraft från tanten. Den härliga tanten.
Det är Sara Hansson som har ritat den. Sara Hansson är yrbra.


Mikusagi


Läs även andra blogginlägg med etiketterna , , , ,

21 augusti, 2009

Borta hos mina föräldrar

Jag sover hos mina föräldrar ibland, av olika skäl. Ofta har det med datorn att göra, jag kommer hit för att skriva ut grejer eller för att logga in på Internetbanken. Eller hantera nätsidor som min dator är lite för modern för. Eller så vill jag komma åt mina filer som jag har i datorn. I alla fall, jag är här ibland och då händer det att jag lever lite lyxigt. Om jag är ledig medan mina föräldrar inte är det. Som nu. För flera timmar lång frukost, det tycker jag är lyxigt. Jag kan äta många olika saker. Kräm, mackor, banan, stekt ägg... Här finns tre olika sorters marmelad, två olika sorters ost, dessutom finns det andra pålägg, t.ex. saltgurka. Om det inte är lyx så vet jag inte vad som är det.

Spisen har fyra plattor vars värmereglering är effektiv. Ugnen är också snabb. Att laga mat här är enkelt, och det finns massor av utrymme. En hel meter diskbänk! Det finns dessutom lite bänkutrymme på andra sidan spisen, den sidan där det inte finns diskho. Det är rätt lyxigt att inte behöva lägga disken på golvet när den skall torka. Det finns så mycket utrymme att det inte ens är överskådligt för mig. Jag måste strategiskt gå från höger till vänster för att se om det finns något kvar när jag plockar undan. Jag är van vid en enda meter åt spis, bänk och vask.

Det är fascinerande hur snabbt vi alla har vant oss vid att jag bor någon annanstans än hos mina föräldrar. Jag förstår inte hur jag stod ut med att bo tillsammans med två andra människor. Det gjorde jag väl inte heller. Jag gillar att bo ensam. Mina föräldrar har flyttat ut mig på flera plan. När jag duschar här hänger min handduk på dörren. På dörren! Varför hänger den där? Deras handdukar hänger på elementet och det gjorde min också förut, men nu hängs den på dörren. Jag är en gäst, ingen som bor där. Det finns inte lika mycket frukt - eller choklad - "hemma". Jag förstår inte vad som hände med chokladen, det brukade alltid finns lite nödchoklad undangömt på samma ställe där vi hade matkassan. Mina föräldrar har ändrat matvanor och det har jag med. Jag äter inte kött alls numera och min middag lagar jag upp till tre timmar senare jämfört med middagstiden då jag bodde hos mina föräldrar. Paprika är asdyrt och har bytts ut mot broccoli. Tomaterna i affären där jag handlar är mjuka eller mögliga och det flyger massa flugor runt omkring dem (alltså har de säkert lagt ägg i dem) så sådant inhandlas bara om jag skall tillaga dem i ugn. Annars lever jag på frukt, typ melon och banan. Fast snart blir det apelsin igen, eftersom det blir sådan säsong.

Bröd äter jag sällan. Bröd är dyrt och för att det skall bli gott krävs det pålägg. Pålägg är dyrt. Dessutom blir det massa disk. Kniven som användes till att bre med. Osthyveln. Skeden till marmeladen. Gaffeln till gurkan. Fatet till mackan. Senare ostkupan till osten, och den är jättesvår att ställa i diskstället. Macka är inte ens särskilt gott - om en inte äter det sällan. Vilket jag gör. Så nu är macka jättegott.


Mikusagi

20 augusti, 2009

En mango in på en bar

Jag har tack vare en viss hemsida hittat till radioprogrammet Pang Prego som jag lyssnade på i måndags och nu känner jag att... det här skall jag lyssna på fler gånger! Provsmak.


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Det här kulturella inlägget resulterade i tre nya etiketter på min blogg: Trevligt, Fint och Underhållning. Jag kände att jag behövde fler positiva etiketter. Kanske behöver jag en för radio? TV har ju en.

Marknadsföring bannlyst


Ibland får jag kommentarer av den här typen.
De publiceras inte. Jag tolkar dem som reklam.


Mikusagi

19 augusti, 2009

Michael Jackson

Jag är inte bättre än huvudströmmen, jag började lyssna mer på Michael Jackson efter att hen dött. Jag har upptäckt att hen var bättre än jag trodde. Eller, bra på fler sätt. Det är inte bara schyst musik utan också rätt djupa budskap. Ja, jag vet, det är typ MJ-spam nu efter hens död och liksom SKALL MIKU OCKSÅ BÖRJA NU? Jag vill försvara mig med att jag liksom inte har lyssnat på Michael Jackson förut, inte så mycket i alla fall. Väntanusåhärvareva

Michael Jackson var från början någon som jag kände till tack vare en affisch på fritids och att medlemmarna i Cleopatra sade att hen var deras idol. KP påstod att Michael Jackson kanske var världens mest berömda då levande människa - den person flest människor kände till. Ja, en läsare frågade till vem som var kändast och Kamratposten svarade att det förmodligen var Jesus eller om en skall tänka på de som fortfarande levde så var det Jackson. Senare fick jag också veta att Michael Jackson hade varit svart men opererat om sig till vit. Det hade jag lite svårt att tro på, att hen hade opererat sig till vit, men det fanns ju bildbevis på att hen hade varit svart och tydligen var hen vit nu. Jag funderade då och då på hur de operationerna gick till, hur många de var och hur lång tid det tog. Var hen vit överallt eller bara där det syntes? Kanske var som en solbränna fast tvärtom. Jag köpte nog förklaringen att det var en hudsjukdom samma dag som jag först hörde den.

När jag i sexan eller sjuan kände att Voxpop, ZTV och MTV inte räckte till som källor för att leta upp musik att lyssna på - att det fanns något annat, något bättre - så satte jag mig framför skåpet som mina föräldrars LP-skivor står i och började leta. Jag orkade inte lyssna på all musik så jag tog fram de skivor som såg intressanta ut. En skiva var Michael Jacksons Thriller. Jag spelade in två låtar* - varav ena var Wanna Be Startin' Somethin' - på ett kassettband där jag redan hade spelat in andra låtar från samma tidsperiod men med andra artister. Jag kände att 70-talet**, det var grejen. Jag ritade peace-märken i mina häften och flowerpower var mitt nya slagord (tidigare hade det varit girlpower). Jag gjorde ett blommigt fodral till mitt 70-talsband med hjälp av MS Paint och jag kände mig så alternativ som hade sådan musik i min freestyle som de andra i klassen inte lyssnade på. Jag blev faktiskt upprörd när Heaven Is A Place On Earth plötsligt hamnade på någon skiva typ Absolute Music 503, det var ju min alternativa musik! Nu spelades den plötsligt på idrotten!

Den där Michael Jackson-skivan orkade jag leta fram typ en gång till, sedan lyssnade jag inte mer på den och jag hade bara de där låtarna på mitt kassettband som jag också slutade lyssna på efter ett tag. Sedan dess har MJ någon gång flimrat förbi på TV:n och visst har jag sett zombievideon men bara en sådan sak som att det var Pernilla och Benjamin Wahlgren som introducerade låtarna I Want You Back och Blame It On The Boogie för mig säger väl att min Jackson-kunskap var (är) rätt låg. Fast jag kände faktiskt till Jackson 5!

Tack vare sorgen som spreds världen över så knuffades jag in i MJ-musiken om och om igen, det var lite svårt att undvika den. Jag försökte inte ens, men min hjärna brukar vara duktig på att koncentrera sig på annat och därför missa låtar när de spelas på radio eller TV. Det hände nog ibland men eftersom Michael Jackson var överallt så lyckades hen komma fram till mitt medvetande.

I en låst blogg fick jag höra denna låt:



och denna, men den hade jag hört förut (men den blev bortfiltrerad av min hjärna):



och efter att ha lyssnat på musiken, tittat på dokumentärer och läst krönikor och dagboks-/blogginlägg har jag förstått varför folk tjatar så mycket om Michael Jackson. Hen var ju en jättebra artist på många sätt och vis!


Mikusagi

Läs också: Detta

*Eller var det bara en?
**Jag visste inte att det albumet var från 82


Läs även andra bloggares åsikter om

18 augusti, 2009

Saxofönen

Ibland när antikonsumtion tas upp så säger någon sådan där kapitalistvetare att vi måste shoppa så folk får jobb, så det går runt.
Okej, så vi måste göra av med pengar för att få mer pengar, det är väl förståeligt
men måste vi shoppa upp all regnskog och all olja för det? Måste vi shoppa bomullsplockarna fulla med gift?
Är det inte bättre att lägga pengarna på typ... tjänster? Som frisörer t.ex.
Istället för att nöjesshoppa klänningar och mobilfodral (säljs det fortfarande?) skulle en kunna få massage i en halvtimme. Vore det inte bra?


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

17 augusti, 2009

Snabbkaffe

Simon Svensson, Pang Prego

Simon Svensson, Pang Prego

Idag blir det inget långt, härligt blogginlägg från mig. Det kommer väl någon annan gång. Jag kan i alla fall berätta att jag gillar serier och känner att det är ett jättebra medium för många saker och att det är en underskattad konstform. Jag tycker också att Michael Jackson var en helt okej artist och att det är ett problem att så många människor försöker köpa sig till lycka. Hejdå~


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

15 augusti, 2009

Naoko Takeuchis fangirlism

Jag läser Sailor Moon för tillfället. Ja, mangan. Ja, igen. Men det är faktiskt bara andra gången! Eller tredje. Jag vet inte. Var flera år sedan sist i alla fall.
Tecknaren, Naoko Takeuchi, är förtjust i sin egen serie och skriver hela tiden om alla Sailor Moon-leksaker och allt Sailor Moon-godis hen har fått. Dessutom fangirlar hen sina egna karaktärer. Det verkar inte vara så där jätteovanligt i mangakretsar att folk skapar karaktärer som de kärar ned sig i (det har jag iofs. sett mest hos personer som inte är professionella mangatecknare), men fungerar det på samma sätt i andra seriekretsar? Hur mycket gillar Matt Groening Bart Simpson? (Simpsons skapare heter väl så? Jag tog det ur minnet och orkar inte googla)


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

14 augusti, 2009

RSS

Hallå bloggläsare!

Många följer mig genom en RSS-läsare, men inte alla. Ni andra, ni kommer en dag att glömma bort mig. Det är tragiskt. En annan sak som är lite ledsam är att ni blir besvikna varje gång ni besöker mig och jag inte har skrivit ett nytt inlägg.



RSS-läsare är en helt fantastiskt grej. Jag använder NewsFox som är en applikation till Firefox, men det går att använda olika nätplatser också (typ Google Reader, Newsgator eller Bloglines). Det RSS-läsaren gör är att kolla vilka av de bloggar du har angett RSS-URL till som har nya inlägg. Här är adressen till RSS-matningen till denna blogg, ni kan ju börja med att lägga in den!


Mikusagi

13 augusti, 2009

Stockholm och konsten


Igår skrev jag att jag fick se qigong senast jag var vid Plattan. Jag tycker om Plattan, för det händer alltid något där. Jag tycker om hela Stockholms city för gatukonsten. Musikanterna, dansarna och andra artister men också klisterlapparna, stickningarna och de uppklistrade pärlplattorna. Ommålade papperskorgar är en personlig favorit.



Konsten kan förstås vara lite ivägen ibland, det kan vara jobbigt att indianerna står precis vid Plattan och spelar. Då kan det vara svårt att höra vad en tänker. Indianer, varför finns det så många indianer men inga samer? Antagligen vill de flesta samer inte exotiseras på ett sådant sätt, de samer som är gatuartister spelar väl fiol som de flesta andra. Vilket är lite synd, jag hade gärna velat höra lite jojk.




Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

12 augusti, 2009

Plattan

Jag tycker om Plattan. Där händer det alltid något. I lördags till exempel, då fick jag bevittna Qi Gong.




Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

11 augusti, 2009

Jämställda Sverige?

Genom Twitter fick jag reda på att det inte är möjligt att få ett nytt slutbetyg utskrivet för den som juridiskt har bytt kön. Amanda Brihed skriver om detta, läs läs!

Inför och under varje Stockholm Pride får jag höra att Sverige är HBT-vänligt, om vi bortser från hatbrotten, så det är rätt onödigt att ha Pride. Jag brukar reagera med att bli stum. Alla exempel rusar mot utgången, de vill hoppa ut och visa sig, men det blir trafikstockning. Min hjärna är en flaskhals.

Ett land som diskriminerar transpersoner genom att inte låta dem få tillgång till sina betyg, är knappast ett HBT-vänligt land.


Mikusagi

Läs även andra blogginlägg etikerade med orden , , , ,

Läs också: Religionsfrihet vs. mänskliga rättigheter

Gnäll och klag


Jag brukar bli less när folk klagar. Folk klagar jämt och ständigt. Efter varje populärt TV-program fylls bloggar och kommentarfält med information om vad som var dåligt, fult eller tråkigt. På tågen hör jag gamlingar som gnäller om deras barn eller barnbarn, fastän de inte är riktigt säkra på om det finns något att klaga på. "Har han ringt till Anja?" "Jag vet inte" "Det får han ta och göra. Han får faktiskt ta tag i saker, han är så slö och aldrig kan han göra något vettigt och blablabla". Tänk om den personen faktiskt har ringt Anja, hur onödigt var det inte då att sitta och reta upp sig? Eller, är det inte onödigt hur som helst?

Jag har också klagat en del i mina da'r, men så kom jag på att jag knappast mådde bättre utav det, och att världen inte blev vackrare. För vad blir världen vackrare av? Leenden, glädje och kärlek! Inget av dessa går att hitta i klagomål.

Nästa gång du träffar någon, berätta vad du tycker är bra! Vad var lyckat med senaste bussresan? Såg du något trevligt på TV? Finns det något fint i omgivningen där du befinner dig just då?

Jag tror att optimism gör dig lyckligare!


Mikusagi

PS. Ja, ibland finns det en mening i att klaga. Ibland krävs det lite gnäll för att något skall bli bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Layouten >_<

Ja, bloggen ser gräslig ut just nu
men det går i alla fall att läsa texten!
Jag orkar inte bråka med koden mer just nu
så ni får överleva det här ett tag.
Faktiskt.

Som plåster på såren
får ni
en bild
på edelweiss.




Mikusagi

Läs även andra bloggares politiska åsikter om ,

10 augusti, 2009

Håll ut!

Arla säger (23:44):
xD Din blogg är jätteful och helt oläsbar just nu.
Arla säger (23:44):
Det är väl kul.
Mikusagi säger (23:45):
Ja, jättekul -___-'
Mikusagi säger (23:45):
Men bilden längst ned är frän!


Jag fixar't. Med Arlas hjälp hoppas jag. Om någon bloggläsare är här nu så här sent, bli inte förskräckt! Layouten skall inte förbli så här. Lovar!


Mikusagi

09 augusti, 2009

Chicago

När jag skulle resa mig upp för att stänga av TV:n möttes jag av två ögon som fick mig att sitta kvar och bara stirra. Jag hade inte varit uppmärksam på vad det var som visades på TV, eftersom jag hade tänkt stänga av. Jag trodde först att det var CSI typ, men tydligen var det en film som handlade om Chicagos Vaudeville-scen och ja... kvinnor som dansar, hur skall jag kunna motstå det? Så jag struntade i att klockan var mycket och att jag skulle upp tidigt nästa dag.

Huvudpersonen Roxie står och tittar på det burleska* framträdandet, med blicken fäst på Velma Kelly. En man leder bort Roxie därifrån och de börjar hångla men musiken och uppträdandet finns kvar i Roxies huvud. "Aha!" tänkte jag, "Roxie** blir upphetsad av artisten egentligen! Så lesbiskt!".

Efter att ha blivit lurad, utnyttjad och förlöjligad skjuter Roxie mannen, och hamnar därför i fängelse. I fängelset finns en fångvaktare som kallas "Mama". När Mama introducerades förstod jag att det inte bara var jag som inbillade mig att Roxie var lesbisk, det här var helt klart en homoerotisk film och i fängelset kommer tragiska romanser att utspela sig. Bara namnet "Mama" signalerar ju ett och annat.

Roxie översätter varje ord och blick till sångtexter och rörelser i ett shownummer, i hens huvud är alla kvinnor Vaudeville-artister. För det är Roxies mål - att en gång bli en stjärna på Vaudeville-scenen.



Fångarna flirtar jämt med Mama, för att få privilegier men också för att få respekt och kanske lite sällskap. Mama njuter av uppmärksamheten men utnyttjar inte sin ställning (inte för mycket i alla fall). Det tog ett tag innan jag förstod att det lesbiska bara var en undertext. Kanske var det när Richard Gere i rollen som advokat kom in i filmen. Advokaten Billy Flynns uppgift är att - förutom att få Roxie friad - upprätthålla den heterosexuella ordningen.

Filmen handlar om Roxie och andra kvinnors kamp för att vinna mäns gillande. Ibland för att få uppmärksamhet och bekräftelse, ibland för att överleva. Det krävs ett oskyldigt leende för att slippa dödsstraff, och en raffig dans för att ha råd med mat. När Roxie kommer ut ur fängelset och har gått på ett antal auditioner möter hen Velma som har dalat ned från stjärnhimlen. Velmas kläder är numera trasor då hen inte har lyckats uppfylla männens krav och därför inte heller har någon inkomst. I desperation hittar kvinnorna varandra och ordnar en dubbelshow där de dansar runt med gevär, mansmördare som de är. Det blir succé.

Jag är mer än förtjust i den här filmen.


Mikusagi

*Jag är absolut ingen expert på att avgöra vad som är burlesque och vad som inte är det
**Då visste jag inte att Roxie hette så, så jag tänkte egentligen 'hen'


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

07 augusti, 2009

KOM!



Denna konversation ägde rum någon gång när SVT sände Askungen med Malena Ernman. Jag rycktes med och ville också vara askungen, trots glassplitter i knäna.
Jag vill nog fortfarande. Ja, det vill jag. Kom, kom!

Mikusagi

06 augusti, 2009

Do you get a little kick of being small minded?

Igår hittade jag nya bloggar, som jag skrev, bland annat Queersammanbrott som är en fantastisk blogg (har jag nu hunnit upptäcka).

Där hittade jag en fanvideo till Lily Allens låt "Fuck You".
Den var så fin och jag blev så pepp och jag rös lite och grät nästan så ni måste också få en chans att se.




Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

05 augusti, 2009

Stockholm Pride 2009 - paraden

Finalen på Pride är för många den omtalade paraden. Jag har läst i någon blogg att den var för lagom och i min bilddagbok får jag kommentarer från folk som säger att de skulle skämmas om de var homo, för paraden är så fjollig och konstig.

Som så många andra har skrivit och sagt är paraden både fest och manifestation. Ja, det finns plats för båda. Är det inte underbart? Sara Lövenstam (ni vet, personen som skriver så bra krönikor i QX) har förstått problematiken - folk vill se olika saker och därför har hen delat upp sina bilder så att de som vill titta på vanliga flator utan att skämmas kan göra det, och den som vill se fjädrar, vingar och hud kan göra det.

Själv är jag en sådan där politisk människa som gillar att manifestera och visa sitt stöd - och jag gillar när andra gör det också (om det är en fråga jag gillar, förstås). Så jag gillar att se jeansochtshirt-människorna. Jag är också en sådan som gillar glamour, drag, glitter, kostymer och cosplay så de delarna av paraden blir jag också glad av. Ja oj, kolla hela paraden faller mig i smaken! :o Vilken tur jag har! ^^

Tyvärr är det svårt att välja grupp - var skall jag hoppa in? Det är lätt att välja bort de som har teman eftersom jag inte passar in där, men det är inte så många som har det. Vad är jag? Jag passar ju in bakom både Lärarförbundet och SFQ, för att ta två exempel från årets parad. Två sektioner som jag inte gick med i, trots att jag hann gå i tre stycken. Hur gör folk som går i en enda under hela paraden? Hur bestämmer de sig?

Det finns de som undrar varför Pride fortfarande firas i Sverige - homosexualitet är ju jättelagligt och nu går det till och med att gifta sig! Ja, det är jättebra att ingen stenas för sin läggning och att alla oavsett kön får gifta sig. Fast det finns så mycket mer som behöver ändras. Om ditt juridiska kön är kvinna så får du inte heta Erik även om du själv skulle vilja det. Om du har fel färg på byxorna kan du bli nerslagen. Kanske vågar du inte berätta vem du är. Heteronormen överhuvudtaget är så trång att få personer får plats i den. Nej, inte alla 95% som är heterosexuella (är det bara jag eller är den siffran hög? Var är alla dessa heterosar? Så många har inte jag träffat att de skulle utgöra 95% av min bekantskapskrets) eftersom heterosexualitet inte garanterar att du passar in i heteronormen. Men det är en annan sak. Blogginlägget måste ta slut nu snart så jag tänker inte skriva om heteronormen. Ni får googla! Fast det är bättre om ni läser böcker, faktiskt.

Här kommer lite bilder. Det är några andra än de som ligger på BDB och Flickr.



Jag undrar vad Migrationsverket gjorde i paraden. Folk reagerade på lite allt möjligt, typ SL till exempel, men själv är jag bara skeptisk till Migrationsverket.


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Läs också: Heterofobi

04 augusti, 2009

Livsfilosofi direkt från TV

I måndags tittade jag på Ett Herrans Liv och blev inspirerad av Mark Levengood. Jag hade sett avsnittet förut men Fredrik och Filip gör ju så härliga program att jag var tvungen att se det igen när jag ändå satt där med näsan vänd mot televisionen.

Mark verkar oerhört harmonisk, och det är hens inställning till livet som jag inspirerades av. Jag tror att min egen inställning inte ligger för långt ifrån. Marks tips är att "Gör inte saker till problem förrän de verkligen är det". Jag skrev upp det i mitt anteckningsblock, så vettigt tips tyckte jag att det var.



Fredrik Wikingsson och Filip Hammar är två personer som jag gärna ser i olika TV-program. Jag är inte värst vidare förtjust i TV men jag kan bara inte tycka illa om program som Hundra höjdare eller Ett Herrans Liv. Jag tror att sättet Filip och Fredrik pratar om människor har påverkat mig, det låter alltid så kärleksfullt när de pratar om någon som i mångas ögon (även i deras egna) är lite udda.

För övrigt skall jag kanske börja följa två bloggar till. Den ena är Queersammanbrott, den andra är torunn. Den senare var så fin så jag tappade tiden. Åh, Queersammanbrott tipsade om sera så den får jag väl också följa då!

Allt är jätterosa på min blogg, jag måste nog fixa bilder ändå... men det är finare än det där molniga i alla fall?


Mikusagi

Läs även andra blogginlägg med etiketterna , , , , , , , ,

Här är jag!

Asexuell relationsanarkist är jag, vad är du?

Ibland är jag mer öppen, ibland är jag mindre öppen, ibland är jag jätteöppen, som när jag ritade på den här t-shirten (eller kanske mest när jag använde den). Jag kände att den var så ball att jag var tvungen att blogga den också.

Pennorna är inte permanenta så färgen kommer att försvinna i tvätten. Jag har redan förstört regnbågen lite med svett (dumma Kyuu som tvingade mig vara i solen!). Tröjan är för stor för mig så en del av regnbågen hamnar vid min armhåla.

Inspirerad och peppad av Pride så fick jag för mig att skriva något coolt på en tröja, och vad är coolare än att definiera sig själv innan andra gör det åt en?


Mikusagi

Läs även andra bloggares tankar om , , , , , , , , ,

02 augusti, 2009

Nu är Pride över

Eller inte riktigt, idag är sista dagen men jag skall inte göra något prajdigt idag så för mig är det över. Nu är det dags att se fram emot nästa grej, nämligen Unkon - Sveriges dåligaste konvent. Där kommer de visa massor av dålig anime och jag skall nog faktiskt ta och spendera lite tid i filmsalongerna. På mitt förra konvent var det första gången jag seriöst tittade på filmvisningar, jag brukar annars mest springa runt och kramas. Sådant beteende var inte önskvärt på Sapparikon, så jag satt snällt och tittade på anime istället. Samtidigt som jag kramades. YOU CAN NOT STOP ME FROM HUGGING!


Mikusagi

Läs även andra blogginlägg markerade med orden , , , , , , ,

01 augusti, 2009

Stolt Pride!


Happy Pride!, originally uploaded by Mikusagi.

Jag har gått i och tittat på Pride-paraden idag.
Pride gör mig lycklig, glad och lite extra kär! Gay helt enkelt!

Nej, det är inte jag på bilden. Det är lite svårt att fotografera sig själv. Det här är en av mina gladaste bilder från årets parad så det är därför jag valde att lägga upp den. Som vanligt finns fler på Flickr. Fler ändå finns på Bilddagboken, men där måste ni vara medlemmar för att se.


Mikusagi

Läs även andra bloggares tankar om , , och